-

So fill to me the parting glass
Good night and joy be with you all
0 kommentarer

På återseende



0 kommentarer

Repris - En natt i december

Det är så mycket som gör ont. 

Ögonlocken är svullna. Runt ögonen svider det av salt. Kinderna är blöta. Kudden likaså. Jag sväljer klumpen i halsen och tvingar beslutsamt tillbaka tårarna. Jag kanske behöver dem en annan gång tänker jag. Ikväll har jag redan förbrukat ett helt gäng nämligen. För var går gränsen, hur många tårar har man. Och när tar de slut?

Det finns en stor risk att de tar slut inatt. Och där ligger du bredvid, precis likadan.

Tänk att det gör så ont att älska. Det gör ont att inte veta. Och troligen minst lika ont att veta. Det gör ont att se dig ledsen. Men det gör även ont att se dig som du vanligen är; superman i mina ögon. För det ger mig känslan av att det bara är jag som är trasig. Det gör ont att längta. Det gör ont att vänta. Det gör ont att hoppas. Det gör ont att tycka så mycket om.

Jag minns inte hur eller när jag somnade. Mitt bland tårar på en blöt kudde. Mitt bland utmattning, skuldkänslor och självömkan. Stackars mig. Stackars oss. Va fan. 

När jag vaknar vid åtta vänder jag mig om för att hålla om dig. Precis som vanligt. Sen känner jag hur ögonen är tunga och läpparna torra. Och jag minns. Jag minns hur vi talade om hur vi älskar varandra, både argt och besviket på samma gång. Precis innan vi vände  varandra ryggen. Och antagligen somnade vi båda där ungefär. Jag minns hur allt jag sa kommit från hjärtat och hur hjärnan inte riktigt hunnit med. Jag minns vad jag sagt, ångrar hälften. Resten är jag stolt över att jag fått fram. I relativt sammanhängande meningar. Allt blir så dramatiskt på natten.

God morgon. Nästan. Sen äter vi frukost. Det är en annan sorts tystnad när man är två. Vi gick nästan soppa torsk på tårar i en argumentation som i princip handlade om vem som älskade den andre mest. Hur det känns. Hur det är. Hur det kommer att bli. Vem som tror. Vem som hoppas. Vem som vågar.

Tänk att det kan göra så ont att älska.
1 kommentar