Efter en sommar utan ord

På bordet står två urdruckna glas från kvällen före. För nu är det imorgon, rent teoretiskt. Och två påfyllda glas har tagit dess plats i varma händer. Hon sitter på sin vanliga plats i soffan och han på golvet. Som alltid. Den här hösten visar nya färger och de har diskuterat igenom hela spektrat. Hennes fräknar har tagit plats under sommaren och det solblekta, somriga håret har trasslat till sig under kvällen. Kanske medan han vann över henne i brottning. Eller hon över honom i kareaoke. Han över henne i kortspel. Hon över honom i trivial pursuit. Hans hår är också rufsigt. Förmodligen av samma anledning. 

I hennes säng där hemma ligger någon med en chefsposition. I hans någon som tagit en examen inom något viktigt. Och här sitter de tillsammans, som så många gånger förr, och funderar över hur det blev så. Och hur de inte blev så. Inte är. Inte än. Och hur tacksamt det är att få vara ett med någon så viktig. Vacker. Duktig. På var sitt håll. Och hur skönt det är att vara sig själv. Och just det, med varandra.

En gång i månaden, varje månad. Det var dealen. Och har varit dealen i snart åtta år. På hans sextonårsdag lovade de varandra att alltid, oavsätt. Inne i badrummet i hans föräldrahem. Med hans första kärlek väntandes på sängen med disneylakan. Nu är han inne på sin fjärde kärlek, och hon på nummer tre. Där den ena, med chefsposition, sover så gott på vänster sida. Och den andra, med examen inom något viktigt, gör detsamma på en annan höger. 

De ska jobba imorgon. Båda två. Men just här och just nu så känns det förbannat bekvämt med disk på köksbänken och påfyllning på stand by. De har druckit lite väl mycket. Men just nu känns det så förbannat bekvämt att slippa somna. Och därtill, slippa vakna. Hon glider ner på golvet bredvid honom och han lägger armen om, som så många gånger förr. Faktiskt en gång i månaden, varje månad. I snart åtta år. Lite väl länge.

Det är såhär man hanterar livet. Vet du det.
Ja, jag vet. En gång i månaden.
Det skulle behövas oftare. Typ alltid.

Vin, kaeoke och trivial pursuit blandas på soffkanten. De vinner båda två. Men förlorar varandra. Inte än. Men imorgon. Nu, rent teoretiskt. Fuktiga läppar och flackande blickar. Någon på en vänstersida vänder sig ensamt om till sin besvikelse. Någon på en annan höger gör detsamma. På golvet ligger två urdruckna kroppar. Från alldeles nyss.