Umeå - Sundsvall - Gävle

Kanske var det precis det här som behövdes just nu. Trots att jag inte alls hade råd egentligen. Packa ihop bara det bra och ta med mig det därifrån. Landa någon annanstans. Någon bättre stans, långt bort. Som för tillfället känns så betydligt mycket mer hemma. Kramas i fyra dagar och glömma bort att jag inte log på riktigt innan jag kom dit. Och sedan få mellanlanda i två famnar till innan jag återvänder. För att vänja mig vid känslan och göra plats för att ta med mig den tillbaka. 

Jag behövde åka tåg, en förmiddag, för att få byta perspektiv. För att inse att det alltid finns något att vara glad över. För att få ta emot nya vänner som landar närmre hjärtat på under fyrtio minuter än vad äldre gjort på år. Och ord från dessa som håller det varmt hela vägen hem. Gråta på en tom perrong klockan åtta på morgonen över att det är dags att lämna. Och gråta igen några timmar senare när jag förklarar vilken tur jag har ändå, mitt i oturen.

Tack. Helt enkelt. Det vänder nu. 

1 Maria Tranström:

skriven

Fy, livet är så orättvist. Fick själv diagnosen för cirka ett år den. Pcos är de fakto en vanlig och välforskad diagnos. Det drabbar, som du nämner, ungefär var 10e kvinna.

Pcos är kopplat till övervikt och psykisk ohälsa. Behandlingen som finns riktar sig framför allt till att lindra symtomen. P-piller är förstahandsvalet. Någon mirakelmedicin mot övervikt eller viktuppgång finns tyvärr inte... Men att försöka hålla sig normalviktig är det bästa för att hålla symtomen borta.

Fortsätt kämpa! Låt inte dina äggstockar definiera dig utan försök att älska din kropp precis som den är. Du låter som en riktig kämpe och nu när du vet mer om hur just din kropp funkar kommer det säkert gå lättare för dig att nå dina mål. Stor kram!

Kommentera här: