05:56

Jag cyklar genom en trött lördagsmorgon. Ett stilla Uppsala. Det är dimma. Det är regn. Och det är inte meningen att mänskligheten ska vara vaken nu. Men några är ändå här med mig. Andra som precis som jag har någonstans långt att åka. Och någongång tidigt att vara där. En desperat morgonjoggare. Några som sedan gårdagen inte lyckats hittat hem. Och några, som inte har något sådant att leta efter. 

Det är bara att vänja mig vid det här. Lära mig att, till skillnad från tidigare höstar, göra sömn till högsta prioritet. Att morgonstund alltid ska få ha någon form av guld i mund. Och att suga all möjlig kreativitet ur den.

Mitt i natten, mot dröm är svårt,
fastän stjärnor gnistrar och glimmar.
Alla sover när jag tar ett tåg.
Känner starkt alla vakna timmar.
Månen vandrar sin tysta ban
när jag börjar bygga min framtidsplan.
Hänförd, men samtidigt naken.
Endast jag som är vaken.

Men jag han snabbträna mage på vardagsrumsgolvet innan jag gick och la mig igår. Med en vinflaska som vikt. Och jag hade väskan full med matsäck. Och trots att filmade näst intill non-stop i tio timmar idag, så har jag haft oerhört roligt. Vi hann långt vilket resulterar i att jag är ledig imorgon. Och satan vad jag ska andas. Så mycket och så djupt jag kan. Jag vet nämligen inte när jag får tid för det nästa gång.

Kommentera här: