Jag vill byta kropp. Den här suger.

Under mitt hittills tjugotvå år långa liv har det aldrig tidigare hänt att jag varit sjuk mer än en gång per halvår. Rutinmässigt en gång på våren, således runt februari - mars. Och en gång på hösten. Förslagsvis november - första advent. Aldrig har det någonsin hänt att jag legat i feber fem dagar i sträck i början av månaden. Och sedan i slutet av samma månad låter som om jag kedjerökt sedan jag föddes. Sväljer med nöd och näppe och är näst intill lika sängliggande som tre veckor tidigare.

Ingenting intresserar. Och ingenting är lika fruktansvärt tråkigt som att göra ingenting. Jag är omåttligt rastlös. Stressad över samt irriterad och trött på att min kropp inte gör vad den ska. På att den är dysfunktionell. Den kan inte hantera vikt, kost och motion på ett normalt sätt. Den kan inte hålla mig hel. Den kan inte hålla mig frisk. Den kan inte hålla mig glad. Jag mår inte som jag förtjänar. 

Stackars kreativitet och intelligens, som allt eftersom dör inom mig. Plågad av ett imaginärt rivjärn i min hals. En bipolär termostat. Samt en hormonell obalans. Stackars följare på Instagram, som tvingas uppdateras om min bittra tillvaro var tredje timme via Insta-story. Stackars kropp, som motvilligt behöver sitta stilla och samtidigt ta hand om eländet. Och stackars psyke, som än inte lärt sig hantera mig i ens friskt tillstånd. Och som nu tvingas handskas med detta.

Är man en sådan som jag, som aldrig *peppar peppar* är sjuk. Då tänker man att "ack så mysigt". Lite feber, en kopp te, en bra bok och en filt. Få vara hemma lite från livet. Men är man också som jag, och blir sjuk två gånger på en månad, så förstår man hur fel man hade. När man hade det som man hade det. Innan det hela tog över.