En vecka helg

Det var kalas i veckan. Ingen fyllde år eller så. Men jag kände mig vild och fri. Och det var väl på tiden kan man tycka. Med tanke på hur noggrann jag varit i några år. Med all nödvändighet förståss. Men det var som dags att få låta mig svepas med liteSå i onsdags åt jag jordgubbsfrukost på balkongen. Sen åt jag jordgubbsmiddag på samma ställe.

Det var dags att kliva in i nostalgin. Klä ut mig till Sex on the Beach. Och sedan gå på skiva tillsammans med två pirater och en haj. Vid alla hav finns en strand. Vid alla stränder finns en drink. Tänkte jag. Jag blandade så kalorisnåla drinkar jag kunde. Dansade bugg. Cyklade vingligt. Skrattade högt. Kände starkt. Tills dess att jag stukade foten hårdare än Tomas Brolin. Efter femton minuter av universums mest intensiva dansande.

Men det går visst att sola med en fot i dubbel normal storlek. Det är rimligtvis svårare att halta sittandes. Så där satt jag och blundade. Lyssnade på Harry Potter and the Chamber of Secrets läst av Stephen Fry på Storytel. Och så talade jag om för Instagram att jag försöker vänja mig vid den här förbannade kroppen. I tjugoåtta graders värme. 

Jag är förmodligen ganska ensam om att inte gilla lördagar. Och troligtvis ännu mer ensam om att tycka om måndagar mer. Måndag innebär nystart. Ny chans. Lördag betyder icke hälsosam livsstil. Det passar mig inte alls. Men igår gjorde det det. Så jag tog bilen till Gävle. Återupptäckte radiostationen NRJ på vägen. Blandade åter igen tokstarka och kalorisnåla drinkar. Skrattade tillsammans med min bästa person på Soldatvägen. Och några fler på samma adress.
 
Vi bytte adress. Där vi befann oss befann sig även Hov1. Till min, och en kusin med samma namn som barens, stora förtjusning. Och vet ni. Det går även att dansa med en svullen vrist. Förmodligen för att den inte får lika stor fokus då annat upptar tankarna. Det går också utmärkt att winga med svullen vrist. Exempelvis genom att skrika: "Hej! Min kompis vill hångla med dig!" in i en blond, lång främlings öra. 

Det går till och med att kyssas med sin bästa kompis lillebror med svullen vrist. 

Sen gick vi hem i gryningen. Efter två högljudda diskussioner. En om egenskapen av att vara överbeskyddande. Och en om trekvartsbyxor i orangeröd machester. Åt yoghurt och tre sorters bär klockan 03:52 och somnade utan att säga godnatt. Vi behövde inte säga något. Allt var underförstått.
 
Jag fick vakna till blå himmel och jordgubbar. Med nariga läppar och skakiga ben. Och där bredvid var hon. Med det yviga håret. Tackar så mycket för dig. Vi täckte hela livet i ett enda andetag i solen. När jag åkte hem visade bildisplayen tjugonio grader.

Sen avslutade jag årets längsta helg med natur och djupa friska andetag. Tillsammans med lite frustration över att jag inte var superbra på frisbeegolf på andra försöket. Att "Släpp den rakt. Och ta i som satan." inte var så lätt som jag tänkte mig. Lämna mina sista måsten för terminen till veckan som kommer. Och bara andas klart. För att sen cykla hem till stillhet och middag klockan 22:27.

Det är sommar nu, hörni. Och imorgon är det måndag igen.
Vad härligt det är att bara få hänga med.