En annan måndag slår dem ner mig på golvet.

Du skulle se mig nu, för det ser farligt ut.
Men snart tar värmen slut, och
Det är bara jag som känner, som hanterar vad som händer.
Det är mycket nu och såhär släcks mina bränder.
Ligger på rygg i duschen, med benen i luften
med tappad hörsel, och vatten mot bröstet, mot höften.
Jag är naken. Och med vatten mot magen upptäcker jag taket.
Blicken är vaken, men jag ser inget av det.

Ska vi prata känslor, raring?
En lång förklaring för så som jag varit
hela veckan, darling. Trött och avig.
Eller nöjd och glad, och humörsmässigt stadig.
Det är inte målet, det är resan.
Och snart är det fredag.
Jag är lycklig nu. Men hur det ser ut om en minut?
Den tabben har jag gjort förut.

Den allmänna känslan tar sig rätten att hämnas
fast jag ätit rätt, går bekvämt klädd och har tränat.
När orden i sånger, otaliga gånger, gett plötsliga sorger.
Jag njuter av långhelg, kanke ser du mig skratta den första gången
men en annan måndag slår dem ner mig på golvet.
Med samma ömma händer över kroppen, när jag kommer,
ibland ba kåt en kväll, ibland ett hångel,
ibland en destruktiv medicinering av ångest.

Skrattar tills jag kiknar, går och flinar i timmar,
har så mycket att säga att jag inte vet hur jag ska hinna.
Släcker törst med en tår, och dränks i en annan.
Har hunnit med hela registret innan andra hunnit halva.
Du skulle se mig nu,
för det ser farligt ut.
Men ingen är hemma, inga frågor kan ställas.
Jag är ensam. Och det är bara så jävla skönt att känna.
0 kommentarer