Säg det bara.

Du är full, jag med.
Så dumt, jag vet.
I luften samsas videung
med nygrillat och tvättstugelukt.
Vandrar längs vinglaset med ett finger
vi sitter kvar, fast det är varmare inne.

Ser på varandra, vi måste snacka
har lovat mig själv att aldrig mer hamna
i din säng, men lika bra att
ligga, lite snabbt bara, innan vi tar allt.

Vi ska gå hem,
vi ska åt olika håll, alla fem
jag är bestämd, vi får ta det imorrn.
Ställer mig nära, ger dig din nyckel i handen,
försöker se dig i ögonen så djupt som jag kan men
tappar blicken.
Du fattar hinten.
Och jag kan inte reda ut om det är jag eller spriten
som ändå sätter mig i samma taxi
fast du svept nästan en hel flaska vin.
Jag vet,
nästan fint,
att jag väljer att välja honom
fast jag nyss valt att välja bort oss.

Det tappar genomslagskraft, jag förstår det,
när vi nu legat sen jag kom på det.
Dessutom fler än två gånger.
Natten innan, har vi talat i timmar
om hur tjejer, är så mycket svårare än killar.
Men avslutar relationen
moget, över frukostbordet
jag tar ordet, du jag tror det är
nog här, pratar om mod när
han känt samma, lika länge,
varit för feg för att erkänna det
säga vad han känner
nu är vi vänner, istället
Och jag hoppas, verkligen, 
att du hittar henne.

Jag faller hårt och slår mig
får plocka småsten ur såren
men kan skratta åt det.
För våren,
är den bästa tiden på året.

Vädret som ter sig för min skull
finner fräknar på mina kinder.
Nästa gång som jag blir full
kanske händer det ändå att jag ringer.
förhoppningsvis så händer det inte.
Kanske rör vi aldrig mera varandra
så som vi gjort de alla andra gångerna.
Men vi ses, vi hörs
så som vi gjort förr.
När vi sitter där i samma soffa
ska vi skratta tillsammans åt förra sommarn.
Vi hörs, vi ses.
På mer rätt sätt, jag vet.
Det är okej att det aldrig blev mer.

0 kommentarer