Vecka 15.

Det är prommenadsäsong. Och första cykelveckan. Imorse cyklade jag till och med utan vantar, och frös bara litelitelitegrann om händerna. Nästan så det inte räknas. Varje ledig dag går jag i för stora skor till Prästgårdsgatan där min bästis bor. Hon är inte hemma, men deras balkong är i söderläge. Jag fyller mina kinder med fräknar och pratar om sommaren och framtiden med hennes pojkvän. Det, blandat med gamla anekdoter som snart är så länge sedan att vi har glömt bort dem.

Imorgon fyller han halvjämnt. Och vi ska fira hela allihopa på fin restaurang. Jag ska matcha fräknarna med långa ögonfransar, glänsiga läppar och converse. Och så ska han få ett jätteglittrigt paket. Himmel så flådigt.

Annars tänker jag mycket nu. Skjuter upp manusskrivandet till en timme innan deadline för att jag har så mycket annat i huvudet. Pratar livsöden och tankemönster och känslostormar med en stockholmare i telefon varje kväll. Och tänker att han, han den där, kanske ska få ta tillbaka sin nyckel. Och så tänker jag att jag kanske ska sluta tänka på honom. Jag tror det vore hälsosamt.

Vi hörs nästa vecka. Då ska det bli över tjugo grader onsdag torsdag fredag. Som sagt, nu har vi bara det bästa framför oss.
0 kommentarer