Vecka 35.

Jag känner mig back in balance den här veckan. I alla fall hälften av mina väsentliga välmåendekomponenter är lite mer tillrättalagda. Jag skriver mycket. Jag umgås med energirika vänner. Jag äter bra. Och jag känner mig rätt självständig. Använder inte ens Snapchat. Jag är inte sådär himla närhetstörstande som jag varit det senaste året. Jag har inte samma längtan efter att somna hud mot hud och knalla hem halv sju på morgonen i gårdagens strumpor och rufsigt hår. Även om det förståss ligger en viss charm i det med. Som Kurt Cobain nån gång sa; Thank you for the tragedy, I need it for my art. Inte för att jag anser hångel och sex utan kärlek som någon vidare tragedi. Men det ger mig mycket att skriva på. 

Min kropp är inte riktigt på min sida än. Det har tagit en oändlighet. Men När det är svart är det för att man ska se fyrverkerierna - Oskar Linnros. Jag tränade igår. Snart är jag tillbaka igen.

Det här är sista sommarlovsveckan och nästa vecka börjar skolan. Jag insåg att jag i princip haft sommarlov sedan den sjunde maj. Det är fyra månader. Jag ska aldrig göra om det. Jag ska bara ta mig an ett jobb som jag aldrig behöver ta semester ifrån. Idag googlade jag på bokagenturer för första gången. Det känns stort det här. Och större, att ens ha ynnesten med en passion.  

Jag är så taggad på att packa mellanmål och skriva på tåget. Men det hör ju min personlighet till, att romantisera allt som går att romantisera. Till och med skolstart och pendling. Jag tror det kommer gynna mig i längden. 
0 kommentarer