Repris - En varm höft är en vag tröst.

Vi sov så dårligt
dårlikt
dåligt båda två. 
Det var alldeles för varmt för att älska
vara nära varandra.
Jag öppnade fönstret kring midnatt nolltvå. 
Och brådmogen sommarnatt kastade sig in.
Han får somna om äntligen. Tänker jag. 
Även om jag inte kan sova själv alls.
Jag har förmodligen hunnit ett varv runt jorden i lakanen.
Och klockan har hånlett visat mig att allt det är omöjligt, 
säkert hundra kanske tolv gånger.

Jag tvekade med flit när han frågade. 
Men han genomskådade förstod att det bara var av princip 
som jag tänkte låtsades säga nej.
Att det var hämnd stolthet som lyste igenom.
Från de gånger jag desperat indirekt frågat.

Jag sa kring midnatt, jo midnatt
Jag vet inte varför jag ens fortfarande har tröjan på mig,
men det känns bättre om det är du som tar av den. 
Han tar ger mig.
Jag är ju ändå lite stolt.

En varm höft är en vag tröst
i en jakt längtan efter kärlek.
Men det är allt jag begär behöver av dig.

Tack.

Vi sov dåligt inget alls,
någon av oss.
För det var alldeles för varmt länge sedan.
0 kommentarer