Egentligen.

Kommer du ikväll. Hon bryr sig egentligen inte. Men hon frågar ändå. Slash. Strong and independent woman.

Kanske blandar hon ihop längtan efter något med längtan efter dig. Hon inbillar sig att hon saknar dig. När det noga räknat bara är brist på endorfiner. Det som värker i bröstet förväxlas med kärlek. När det rentav är ensamhet som gör ont. Troligtvis är hon inte kåt. Utan behöver bara uppmärksamheten. Känna ivirga händer mot sin höft. Det är dina hon ser. Men det är nödvändigtvis inte dina hon behöver. Hon livnär sig på dina ord. På vad fin du är. Och lever bara så länge det hörs. Nu är hon så törstande att du längre inte blir något vackert. Du är inte amfetamin för första gången. Varje gång. Du är medicin. Med för långt mellan doserna.

Men hon är ingen sån som låter sig besegras. Ingen som ställer till med en scen. Och hon har hört, och vet, att försoningsex är något större. Oavsett om man egentligen aldrig gick itu. Och hon vet att det här egentligen är så litet. Det kanske inte är över huvud taget. Men det är något att säga. Och något att skylla på. För att få känna extra mycket sen. När hon äntligen får känna alls. 
0 kommentarer