Protagonisten.

Synonymer: Huvudrollsinnehavare. Historians viktigaste person. Medelpunkt. Person med hjälteroll. Beskyddare.

När vi fyllde tjugo år så sa vi stolt att vi hade känt varandra i halva våra liv. Men jag har tänkt på, nu när vi är några år pasé tjugo, att nu kommer det ju för alltid bli en större procentandel. Rätt som det är är vi mycket längre fram. Och har följts åt hela livet. Om allt går som det ska.

När hon fyllde nitton stod jag med en handskriven A4 i hennes gymnasiematsal. Jag hade mikrofon. Hon hade ingen aning om att jag skulle vara där. Och jag läste darrigt ett jämförande rim om hur hennes skola var mycket bättre än min. Men jag avslutade med att det enda dem hade som jag verkligen saknade hos mig, det var henne. Min bästa vän. Precis så kommer jag att känna alla dagar. Att oavsett hur bra något är. Var jag är. Så hade det kunnat varit ännu bättre om hon hade varit med. Att hon borde vara huvudroll i alla mina berättelser.

Hon är min klippa i stormen. Min fristad från hjärnspöken. Hon är alla mina bästa stunder. Och hon är alla mina högsta skratt. Hon är en sån där person som vet precis vad som behövs och när jag behöver det. När Kom, dörren är öppen är världens mest livräddande ord. Hon vet när jag säger nej av fel anledning. Eller säger ja fast jag egentligen inte vill. Hon var det mest otroliga lim när mitt hjärta gick itu. Och hon vet, att när en snedfylla blev allt och lite till, så var det egentligen ingenting.

Jag vet inte varför livet gjorde mig svajig. Men jag vet att det gjorde henne till min bästa vän för att det skulle gå vägen ändå. Och jag vet inte hur hon bär sig åt. Men även de mest komplicerade tankar och känslor, som brusar upp inom mig, har hon svar på. Stöd för. Eller uppmuntan till. Även för det hon inte ens känt själv. 

Hon är trygghet. Hon är svar. Hon är glädje. Och hon är en otrolig entusiasm som jag saknar i de allra flesta andra människor. Hon är klok. Hon är tålmodig. Och jag skulle vilja påstå att vi kompletterar varandra nåt uti det så mest optimala. Våra olikheter är styrkor. Och våra likheter är precis där de ska vara. Hon är ambitiös. Och nu är hon även på väg att bli läkare. Och jag vet med all säkerhet att det kommer bli hur bra som helst. För varenda gång jag har varit trasig, så är det hon som har lagat mig.

Tack för att våra samtal, efter tretton år, fortfarande aldrig tar slut. För den obotliga entusiasm vi delar. Och för att jag kan landa extremt tryggt i att det alltid kommer att vara du och jag. Precis som att det alltid har varit du och jag. Det visste vi ju, och alla andra också, redan från början. Jag älskar dig.
0 kommentarer