Vecka 7.

En stormig start på projektet i skolan gav oss en ny chans. Och vi fick fem dagar off för att försöka rädda katastrofen. Göra om. Helt. Tack så hemskt mycket, säger jag. Och jag slipper åka tåg.

Jag ögnade igenom föregående veckor och lade märke till ett mycket genomgående negativt mönster. Så kan vi förståss inte ha det. Det är inte riktigt sanningsenligt. I lördags skulle vi spela spel. De allihopa. Och jag. När jag sa att jag gärna kikade på. Styrde musik. Och bara var med. Då sa min allra bästa vän: Men va? Säker? Du är ju aldrig opepp på någonting. Alltid entusiastisk. Himmel. Vilken väldans fin komplimang, tänkte jag. Dags att visa det även i bokstavsform.

Men! Vecka sju. Det känns bra inför den här veckan. Som nu iof inte är så väldigt mycket vecka kvar i och med att det redan är torsdag. Jag äter friterad potatis och känner mig assnygg ändå. Har börjat embracea lite kurviga höfter. Jag har blivit en sån som bär med mig ett paket näsdukar i innerfickan. Och jag köper nya skor. Tänker att stövletter och mjuka tröjor visst går ihop, det har hon sagt. Och jag litar ju på henne. Jag tränar så mycket jag hinner och kan. Kärlekshyllar mina bästa personer. Mamma. Pappa. Hon tio mil bort. Hon sexhundra meter bort. Och i smyg, han som inte kan hantera hyllningar. 

Jag firade alla hjärtans dag med mamma. Vi fick vänta så länge på maten att vi inte ens njöt när den väl kom in. Åt upp den på fyra minuter. Men vi pratade om så mycket bra på vägen dit. Och vägen hem. Och så firade jag med att vara alldeles tyst i telefon när en av mina allra bästa människor berättade att hon hade förlovat sig. Och så var jag alldeles tyst på sms. I tre hela dagar. Hittills hela vecka sju. Med önskad effekt av att en viss person skulle börja sakna mig lite. Vilket han uppenbarligen gjorde. Och avslutade sitt meddelande med "Obs, jag hörde av mig först." Yes. Tänkte jag. Mission accomplished.

Vi hörs i helgen. Jag ska försöka vara såhär glad då med. Även om jag är ensam. 
1 kommentar
Fd Soldatvägen

Jag förstod precis, alla delar av tystnaden. Du är min bästa person, och det är väl just därför.

Svar: <3 Du är bäst.
Fanny Persdotter