Vecka 9.

Det är födelsedagsvecka. På lördag blir jag tjugotre. Himmel och pannkakor. Jag är dålig på att fyllla år. Uppmärksamhet är en av mina största svagheter. För jag älskar den. Men jag har alltid extraordinära förväntningar. Och oavsett hur bra det blir, så blir det aldrig som jag har tänkt mig. Jag själv har ju en tendens att gratulera tills jag storknar när mina nära fyller år.

Vecka nio, alltså. Jag är lite känslig nu. Som att det skulle höra till ovanligheten. Jag tror att det är en härlig mashup av konsekvenskänslor som orsakar det. Av känslan av att jag vill något helt annat, något större. Ensamheten. Kärleksabstinensen. Och så däribland att jag inte riktigt skött mat och träning helt föredömligt. Relativt halvkasst faktiskt. Jag har inte riktigt gett mig rätt förutsättningar för att jag ska må så bra som möjligt.

Kroppen samarbetar inte riktigt. Förmodligen för att jag varit jättemycket tjej den här senaste veckan. Hormonligt alltså. Jag vill äta och dega hela dagarna. Det är tämligen svårt att vara och göra jag man vill när kroppen gör tvärt emot. Inatt sov den här donnan i hela tolv timmar. Dessutom sov jag i soffan innan jag somnade i sängen. Och på tåget innan jag sov i soffan. Idag har jag ätit frukost till både frukost, lunch och mellis. Den första var den bästa, för den var i sällskap.

Jag får bara lyssna helt enkelt. Och låta spegeln vara ifred i några dagar. Ta tag i saker och ting när kroppen tillåter. Typ förhoppningsvis imorgon. Och så ska jag göra det allra bästa av att fylla år förståss. Får hoppas att de omkring mig tänker i samma banor.
0 kommentarer