Skoluppgift - Manusidé.

Där sitter han i soffan och fipplar med telefonen. Så vacker. Linus kikar ifrån köket. Han har erbjudit sig att göra kaffe. Men tänkte inte på, förrän väl i köket, att han inte ens gillar kaffe själv. Förmodligen av nervositet. Tänker att, det får bli för syns skull. Tur att han vet hur man gör. Och över huvud taget äger en kaffebryggare.

De två kopparna på bordet, varav endast den ena som får någon omtanke, får sällskap av två helt olika livshistorier. Allt fram. Inga ess i rockärmen. Inga hemligheter. Trots att det bara är andra dejten. Det kittlar i magen. Och det känns som att hela soffan har blivit en båt ute på främmande vatten. Han vill inte av. Det är hajar utanför. Och här, med kuddar, kaffe och denna otroliga människa en meter bort, är allt så himla tryggt. Nervöst och onaturligt rakryggat. Men tryggt.

Är det kallt där borta i hörnet? Säger han. Och lika snabbt som han sagt det hinner han tänka att shit. Vilken förskräckligt dålig raggningsreplik. Även om det många gånger funkat med tjejer. Men resonemanget hinner få honom att inse att det var år sedan han senast dejtade en tjej. Nästan ett halvt decennium. Det har han ju fått höra. Ett antal gånger av både mamma och brorsan. Kanske är det inte lika ”enkelt” att ragga på killar. Det är ju inte som att det är en gammal vana direkt. Han är fan fortfarande kvar i garderoben, nästan helt och hållet. Och tydligen lämnade han huvudet där innan han klev ur och tog tag i den här andra dejten.

Men han ler, den otroliga människan en meter bort, och blir en otrolig människa en decimeter bort istället. Svarar enkelt och självsäkert att Jo.

Då ringer det på dörren. Och Linus flyger upp ur den trygga båten. Det är en haj på andra sidan. Som han helt hade glömt bort skulle simma hit just ikväll. Manchester United på TV. Yees. Favoriterna. Mm. Och han tackar sitt tidigare jag för att han i alla fall låste dörren. Han har nu tio sekunder på sig innan det blir onormalt att han inte öppnar. Eller över huvud taget svarar.

Han ber, snabbt och med ett ursäktande ansiktsuttryck, den otroliga människan en decimeter bort att bli en otrolig människa i garderoben ett tag. En som står i hörnet, motsvarande den garderob han inte än lyckat ta sig ut ur.  Men den otroliga människan ler. Tur att alla korten är på bordet. Att kärlek är viktigare än att ens andra dejt har berättat för sin bror att han inte är med i AFM längre. Allt för manligheten. Och vars dejts bror helt har missförstått att manlighet och grabbighet inte är samma sak. Så den otroliga människan bara tar sin kaffekopp. Ger Linus en puss och promenerar lugnt in i garderoben.

Två sekunder till godo. Linus tar universums djupaste andetag. Försöker intala sig att det här är mer spännande än stelt. Och öppnar dörren. En haj föreställande hans bror kliver in med två pizzakartonger i famnen. Säger Tja babe. Och dunkar honom i ryggen. Hur är det läget?

Jo men det är bra tack. Tänker han men hjärnan hinner inte riktigt säga det innan han säger Själv bror? På ett nästan överdrivet grabbigt sätt. Han ser framför sig hur den otroliga människan i garderoben håller sig för skratt över kontrasten.

Hajen fläker bredbent ut sig i soffan och ställer pizzakartongerna på bordet. Linus gör det samma. Lägger som för extra tydlighet ena handen på innanlåret så nära skrevet det går att komma. Tänker att det måste vara lagom nivå på allt nu. Så att det inte blir misstänksamt.

Hajen, som ändå i mannamån skulle definieras som en rätt välutbildad människa, slår på tv’n. Ändå civilingenjör och ändå en och annan skjorta från Tiger of Sweden. Högt upp i näringskedjan liksom. Och som om den Gud Linus inte tror på önskar honom det värsta är QX-galan på aktiv kanal. Den som dyker upp innan hajen hinner attackera fotbollen. Det här omkringbögandet alltså, så jävla mycket onödiga pengar. Kolla paljetterna.
Linus tar lite för lång tid på sig att svara. Han behöver kämpa ens stund för att reda ut sin allra grabbigaste attityd och ton för att få fram något som låter vettigt i hajöron. Han tänker att visst. Men hur mycket pengar får inte Zlatan i timmen trots att han inte ens kan spela. Men säger Ah visst, sånt jävla fjolleri. Och ser du sminket?
Hajen byter till fotbollen. Och Linus försöker att vara ”som vanligt”.

Den otroliga människan i garderoben flinar. Och tar en klunk kaffe.

--------

Femte dejten. Den otroliga människan sitter nu en inte ens mätbar bit ifrån Linus. Och har sina läppar mot Linus hals. Linus hals i sig nästan trycker sig mot den otroliga människans läppar. Som om de var en respirator han inte fick tappa taget om. De har händerna om varandra. De har precis avhandlat osofta killar. Tjejers rätt i samhället. Och vilken tur de har som får tycka om varandra istället för att vara med i den där röran. Även om det inte riktigt är så det ses utifrån. Att Pride-paraden kanske skulle vara ett enklare sätt att tala om det för 
familj och vänner. Att hand i hand med en otrolig människa bara gå en sväng. Bland massa andra som också går en sväng. Och sen känns allt okej. Det känns helt okej, tänker Linus. Med läppar mot sin hals. Det ringer på dörren. Detta är inte planerat. Shit. Dörren är låst va. Ja. Han ser, med någon form av panikartad frågande min, på den otroliga människa bredvid som han nu sakta men säkert har börjat kalla sin otroliga människa. Som ler. Och tar med sig den urätna glasskålen in i garderoben. 

Linus öppnar. Hajen har med sig en full papperskasse med grejer och en hockeyklubba. Sho brorsan, grabbskriker hajen, morsan bad mig dumpa det här hos dig när jag ändå va ute och slirade. Du vet. Har du tid å hänga eller? 
Hajen ställer ner kassen och lutar hockeyklubban mot väggen. Han tar av sig skorna och ger Linus en sned kram med innefattande handslag. Linus, som uppenbarligen inte alls har tid att hänga säger Visst. Och ler samtidigt förmodligen det mest stela leendet han lett i sitt liv. Och behöver nästan fysiskt hålla i sina kroppsdelar för att inte snegla mot garderoben.
Ah hon har snackat hela eftermiddagen om det här jävla #Metoo. Har du hört om det eller? Nu ska varenda liten brud säga att de har blivit trakasserade för att man ger dem en komplimang.

Ah.
Trycker Linus fram ur strupen. Det kanske är lite överdrivet. Men alltså, det är väl bra att det händer något, också. Med våldtäkter och sånt på jobbet och så.

Han får en blick av hajen som ser ut som att han ska smälla fram alla sina tandrader samtidigt. Men han drar fram TV-kontrollen istället. Och tycks få till en ännu bredare benposition än sist. Ah men ska vi köra lite Fifa eller? 

I garderoben sitter en otrolig människa med en uräten glasskål. Och en tillhörande sked han försöker hålla ifrån att klinga.

——

Ljus är tända. De äter pasta med köttfärssås och slötittar på Vänner. Så himla god köttfärssås, säger den otroliga människan. Visst, ler Linus. Kockgener du vet, pappa är restaurangchef. Men tror egentligen att det är mammas recept. Även om hon kanske inte är nån stjärna i köket. Han pratar mellan tuggorna. Både tuggar och pratar näst intill så snabbt han kan. För han vet att efter de har ätit klart. Så kommer de klä av varandra kläderna. Den otroliga människan kontrar med Du, jag ska bjuda dig på min berömda kycklingpaj nästa gång så ska du få se på matlagning! Linus kan inte vänta. Varken på paj eller att klä av den otroliga människan kläderna. Men flinar istället och säger: Ah som när Monica ska göra potatismos?

Då bankas det på dörren. Linus fryser till och hinner denna, tredje, gång inte ens vända sig till sin otroliga människa som redan, med sin talrik köttfärsås och spagetti redan är på väg in i garderoben.

Det känns både som ett 
spännande spel och världens mest påfrestande lögn samtidigt. Att spela grabb inför sin bror i hajskepnad och samtidigt vara bög inför sitt livs kärlek. Eller ja. Bög är han ju jämt. Egentligen. Och man kan ju förståss vara bög och grabb samtidigt också. Om han tänker lite längre. Egentligen. Men så mycket tid att tänka har han ju inte. Så han bara öppnar dörren. 

Tja brorsan, trodde fan inte du skulle va hemma. Han slår till linus på axeln och hajar sig in i rummet.
Ah nä jobbar ju bara kväll varannan vecka så. Ehm ja. Det stämmer inte alls. Han jobbar aldrig kväll. Men med så mycket det finns som hajen inte vet om honom tänker han att det är en väldigt liten sannolikhet att hajen ska kunna hans jobbschema utan och innan.
Men du, tända ljus och grejer. Har du haft en brud över eller? Eller ”onsdagssmyser” du lite för dig själv? Hajen tar i med hela kroppsspråket i sittuationstecknena. Så till den grad att han, om han inte varit hockymålvakt i sin ungdom, förmodligen hade tappat balansen. 
Du vet det är Pride i helgen. Har varit kalabalik på jobbet. Han himlar med ögonen. Fjollor i med regnbågar i pannan. Och fan supermankalsonger. Tänkte jag skulle komma hit lugna ner mig.

I garderoben, tänker Linus, sitter en otrolig människa och äter upp sin pasta bolognese. Men Linus hinner inte få till något form av grabbigt och lillebrorsaktigt svar kring regnbågskalsongerna innan en otrolig människa med en tom pastatalrik kliver ur garderoben och säger Älskling, ska jag släcka ljusen innan jag går?

Den otroliga människan traskar förbi Linus och hajen. Ställer ner skålen bredvid ljusen. Blåser ut dem. Och går därifrån. Och mitt på vardagsrumsgolvet står en civilingenjörsutbildad, väldigt konservativ och icke-utanför-boxen-tänkande haj. Tillsammans med sin lillebror vars livs kärlek precis klivit ut ur hans garderob. Och han därmed tvingats göra det också.

De ser på varandra. Hajen får fram ett Shit. Och tar tre steg baklänges. Innan han ser på Linus och säger Vafan? med ögonbryn i likt niagarafallen. Hans lillebror får inte fram något alls. Och hajen tar samma flyktväg som den otroliga människan. 

--------

De står invid spegeln. Kysser varandra om vartannat de målar regnbågar på varandras kinder. De har varsina T-shirts med equlizing statements på. Linus, en aning försiktigare. 
Ah va ju synd där med din brorsa. Har ni ens snackat med varandra sedan dess? Säger den otroliga människan. Varit rätt tyst på den fronten, kan man säga. Bara han inte dyker upp idag. 
Men alltså, jag kunde inte lyssna på det där. Säger den otroliga människan medan han drar dit en indigomotsvarande linje på Linus kind. 
Nej jag vet. Det va rätt. Jag hade väl aldrig lyckats säga nåt själv ändå.
Då ringer det på dörren. Och innan Linus eller den otroliga människan hunnit reflektera över varken vem det är eller huruvida de borde öppna eller inte, så kliver hajen in. Med en regnbåge i pannan. Och en T-shirt med texten "STOLT BROR" på. Och säger Tja brorsan, sorry hade ju ingen aning om när man börjar liksom… ah fixa sig… för sånt här. Så… jag kanske är sen eller nåt. När går vi? 

Linus är lika förvånad som när en otrolig människa klev ur hans garderob mitt framför ögonen på sin förmodade konservativa och homofoba hajbror. Och får inte fram så mycket mer än en kram. En ordentlig. Och inte en sån som de gör i AFM. 

0 kommentarer