Tankar i alena.

Planerar resor jag inte alls har pengar till
och säger ja, till sånt jag varken kan eller vill.
Har svårt att sova. Du hade lovat, tror jag?
Jag är så onåda lätt att genomskåda.

Sömnproblem, är inte ensam om det, jag vet.
Du med? Och den jag ber
om att få hålla nära, är inte där sen när jag
sakta går sönder av begäran.

Försöker va skön, nåt sånt.
Säger: vi hörs, imorrn. 
Nån gång. Typ sen. Men,
känner du skillnaden
på att va ensam och att va själv?
Har ingen lust ens, att rensa luften
för när jag gjort det förut har det slutat dumt sen
så du, min vän, såhär har jag känt men
nu, kan vi väl bara ligga i duschen.

Det fysiskt värker i bröstet av abstinens.
Viktigt, att känna skillnaden
ATT VILJA HA
gentemot att så behöva.
Men baby, snälla, ingen orkar höra.

Jag är vid liv än, jag springer milen
och är så satans trött på den här årstiden. 
Vill inte hänga? Men säg det då
så jag kan ändra, och sen planera så
jag inte sitter där hemma,
ensam och lämnad -
Hur stort något litet kan kännas.

Så olika sinnen som ska sämjas,
och jag vet innan jag är framme att jag tveklöst borde vända.
Vill bara stå där och vänta, på perongen
på nån som tar en lång lång omväg
bara för att hålla om mig.

0 kommentarer