Det regnar.

Jag har inte sett regn sedan fjärde maj. Det är sjuttioåtta dagar sedan. Det har säkert regnat någonstans. Men det har inte regnat på mig. 

Jag vaknade till smatter på fönsterblecken. Frisk luft istället för hårtork. Åh. Och tänk, så åker jag härifrån.

I veckor har vi kikat mot himlen och sagt Men det där är väl ändå regnmoln?
Ja, men vattnet har hunnit dunsta innan molnen har orkat regna. Synd.

Nu, tack.

Nästan så en kan se hur träden suger i sig. Som en tonåring som är på väg in i dimman av sin andra fylla. Han fick mersmak förra gången. Innan det gick åt skogen. Och nu vill han dit igen. Dricka mycket. Hastigt. Hetsigt. 

Med tanke på att björkarna redan ser ut som de normalt sett gör i september. Och hela landet är förklätt till savann. Så skulle det inte förvåna mig om det skulle gå snett även nu. Att alla träd blir på lyset. Runda om fötterna. Och fortfarande har sitt livs bakfylla när jag kommer hem igen om en vecka.
0 kommentarer