Vecka 27.

Den här veckan känns mysig. Jag jobbar hela dagarna med min bästa vän ständigt inom en radie på tio meter. Vi cyklar till jobbet tillsammans. Och har gjort i tre veckor snart. Och vi cyklar hem tillsammans. När vi kommer hem så har vi alltid något kvar att prata om på messenger. Eller så njuter vi av kvällssolen ihop. Och är vi mot förmodan tysta, då är vi det jämsides i hennes soffa. Med en film på och popcorn mitt emellan. Det är härligt att känna att man gärna gör allt ihop. Även om man är tysta. Eller även när man inte ens gör samma sak, att då ändå vilja vara med varandra. Då har man hittat rätt. Det känns ju spontant rätt skickligt av oss, att vi lyckats klicka med varandra i tretton år i sträck. Vi avslutar dessutom vecka tjugosju med att åka tåg i sju timmar tillsammans. Till Ystad. Och till sommarstugeliv. Det blir bra.

Nu är det juli också. Det var ju nu man skulle vara så snygg. Men faktiskt, för första sommaren typ någonsin, är det inte det enda det handlar om. För första gången känns bikinin bara som ett plagg, som funkar lite bättre att bli blöt i än resterande plagg. Inte som något hektiskt. Inget stressmoment. Och att kurvorna får synas, det känns rätt okej. Till och med när jag inte drar in magen. Till och med när jag jonglerar med en fotboll. Hoppar omkring. Till och med när jag tappar den och måste böja mig ner för att ta upp den igen. Till och med när jag är bland de jag gärna skulle vilja vara väldigt snygg inför.

Ja, till och med då känns det okej med bikini. Tänka sig.

Jag har så mycket att prata om den här veckan. Helst med alla jag möter. Men jag tänker att jag kan ta det senare. Vi hörs.
0 kommentarer