Vecka 29.

Trettiotre komma fyra grader celcius. Sådär så att tjugoåtta inomhus känns svalt. Och så att jag endast vill äta yoghurt och jordgubbar till middag. Det behövs regn. Alla behöver regn. Djuren. Naturen. Uppenbarligen SJ. Men jag tänker inte klaga, inte å mina egna vägnar i alla fall. Hej värmebölja och medelhavsklimat. Välkommen hit. Det är ju det här jag ber om resterande tio månader om året. Och det känns inte riktigt lika jobbigt att vara ständigt svettig när alla går omkring likadant. Jag kommer gråta den dagen jag inser att även den här sommaren kom till sitt slut. 

Hallå, vecka tjugonio.

Det är en bra vecka jag har framför mig. Klädd i egentid. Och lite annan tid som jag ändå helt själv bestämt hur den ska bli. Jag tar milslånga promenader om kvällarna. Jag lyssnar på sånt här, bland annat. Det börjar som promenad. Övergår i powerwalk. Och slutligen förvandlas det till någon form av musikvideofeeling. Musikens fel. Och känslornas fel. Lite för stora steg. Med höfter. Ciao Adios, I'm done. Jag dansar lite när jag måste stanna vid trafikljusaktiga övergångsställen. Så att de i förbipasserande bilar ska se hur bra jag mår. 

Du vet att vi pratade om när man har sånna där egodagar, när man känner sig snygg och oövervinnerlig? skrev jag.
Ja?
Jag har en sån dag idag.

Han var också på promenad, fast några mil bort. Sista dagen på landet, skrev han. Så mysigt, svarade jag. Sa att Jag går precis igenom dina kvarter och skickade en video. Och sen skrev jag, Men jag lämnar dem illa kvickt. Och sen knallade jag vidare med mina powersteg. Haha och en pussmunsflörtsmileys, svarde han.
0 kommentarer