Vecka 31.



Jag brukar känna mig vilse när saker tar slut. Men den här gången känns det så himla skönt att vara hemma. Borta bra men hemma bäst blev väldigt adekvat. Älskling jag är hemma nu. Hela dagen har varit benådad med skyfall. Äntligen. Jag väcktes av åska och smatter mot fönsterblecken. Och trots att jag inte var hemma från Arlanda förrän tre inatt så var jag på fötter redan klockan halv åtta. Blixtar och dunder, magiska under. Idag har jag gått tjugofem tusen steg. Jag känner mig hel. Som att regn och två mil i benen vore mitt mest lättbakade endorfinrecept. Baby bli blöt med mig. Baby bli blöt med mig. Jag skulle vilja kvalificera mig som promenadproffs by now.

Det här kommer bli en bra vecka. Igen. Det känns som att jag har skrivit så om varje vecka hela sommaren. Tänk. Så det kan bli. På tisdag ska jag tatuera mig. Himlen är oskyldigt blå. Och det ska regna hela veckan. Enligt min väderapp. Jag ska träna. Promenera. Skriva. Vara. Och så småningom ta tag i vuxenlivet. Så småningom.

Korrigering: Jag tog några tag i vuxenlivet. Innan jag blev lättövertalad. Och cyklade iväg klockan 22:51 med hemnycklar och extra trosor som enda packning.
0 kommentarer