Vecka 24.

Jag åt salami till middag igår. Bokstavligen. Yoghurt till lunch. Och jag gick endast ettusensexhundra steg. Men, jag skrev femtusentjugosju ord. På engelska. En är ju en storhetsvansinnig person. Since jag har skyhöga drömmar. Har alltid haft. Har alltid varit sån. Och just den här drömmen, om att kunna byta ut writer. i min Instagrambio till author. har jag haft i åtta år. Sedan innan jag ens hade Instagram, till och med. Man vill ju bli recognized, liksom. Eller, jag vill det i alla fall. Jag räknade ut att om jag skriver femhundra ord om dagen så har jag min bok i september. Eller ja, i alla fall något att visa upp. Hybris.

Jag har dessutom hittat en fantastisk podcast som heter Happy Sad Confused och finns på Spotify. Det är en interviewpod med alla som för tillfället befinner sig i den värld jag vill in i. Härligt va. Hittills har jag lyssnat på Dylan O'Brien, Daniel Radcliffe, Josh Hucherson och Christopher Nolan. Tvåhundrasexton avsnitt to go.

Jag är återigen på s5e10. Och jag gråter lite här och var. Jag såg Maze Runner - filmerna och grät ännu mer. Både över att jag snöat in, sådär igen, jag har ju alltid varit sån. Och över att mitt hjärta gick itu två gånger. Sen beställde jag den fjärde boken. Bara för att få veta hur det går. Dessutom köpte jag ytterligare en engelsk Sci Fi-roman. Jag tänkte att, om jag ska skriva en debutroman på ett språk jag inte talat sen jag talade alls, så kanske jag ska läsa några och känna efter. Känna in mig. Ändå en bra plan, känner jag.

På torsdag åker jag till Paris. En stad jag aldrig varit i. Men haft en tvåveckorsperiod kring en gång. När jag hade basker, en berlock av Eiffeltornet runt halsen och låste fast ett lås utan text på kring en trött Uppsalabro. Och så skrev jag, två veckor i sträck. Tänker att det förhoppningsvis får lite samma effekt nu. Så att den där boken verkligen är på riktigt i september. Det vore så inåthelvetiskt jävla ascoolt. Och jag skulle gråta över det med. 

Jag har haft med Paris i en text också. Den enda jag faktiskt fortfarande tycker är bra. Du ringer sent ifrån Paris när vargtimmen kommer. Tror Eiffeltorn och macarons kan bota din ånger. Men! Den här helgen ska jag njuta av staden. Bära med mig ett litet anteckningsblock i ryggsäcken och låta orden landa där. Vänta lite. Följa med hem. Jag ska ha picknik framför sevärdigheter och bli en av alla de miljoner människor som påpekar hur liten Monalisa är i verkligheten. Jag ska knalla omkring i randig tröja bara för att jag råkar vara i Frankrike. Kanske använda de tre meningar jag kan på franska. Je voudrais neuf parapluies. Je suis un escargot blanc. Och Je t'aime mon cheri. Gå omkring och vara fullt ut den kreativa, utopiska själ jag är. Och så ska jag låsa fast ett hänglås på nån bro någonstans, ett som verkligen betyder något. Fast, i och för sig, allt betyder ju något för mig. Precis allt. Jag har alltid varit sån.
0 kommentarer