Sentimentalitetens talan.

Jag biter mig hårt i tungan. Tills att jag får blodsmak i munnen. Det var över tusen dagar sen jag sa något till dig som betyder något. Något som jag vill att du minns. Du är någon annan nu. Jag är också ny. Men nu har jag så mycket att säga. Att tala om för dig. Förklara. Fast att vi inte ens pratar längre.

Ändå, så drar hjärtat ihop sig ibland och undrar hur du mår. Inte ofta. Men ibland. Undrar hur saker och ting hade blivit om saker och ting hade blivit annorlunda. Eller om det hade hunnit sluta bli, över huvvud taget, innan det blev alldeles fel. Jag vill säga allt jag tänkte. Som jag aldrig sa. Men fortfarande minns. Och jag vill säga allt jag sa, som landade fel, på rätt sätt. Jag vill säga att det var dumt, att vi inte älskade varandra mer medan vi hade chansen. Och att vi inte slutatde älska varandra i tid.

Men jag hoppas att du hittar någon som älskar dig lika mycket som jag gjorde. Då. Inte längre. Men ibland.
0 kommentarer