Vecka 22.

Jag är trött på människor som fortfarande säger att det är vår. Det är inte en varm vår. Det är en jävligt tidig sommar. Tacka och ta emot. Och ta av dig jeansen, snälla. Jag minns inte hur regn känns. Eller hur mörka moln ser ut. Maj, I love you. Jag stod bakom en man i kassan på Ica för någon dag sedan. Han vände sig om och sa att sist det regnade var den fjärde maj. Tacka och ta emot.

Jag mår väldigt bra, tack. Själv?

Jag gör armhävningar tills armarna inte håller längre. Och sen gör jag något helt annat. Till mamma säger jag att jag tränar och "administrativt soldyrkar". Med det menar jag att jag söker jobb. Men rätt passivt. Tänker att jag kan lika gärna njuta av nu. Och ta hand om hösten när det verkligen behövs. 

Jag vaknade rätt ur en dröm imorse. Och jag grät. Tårar rann ner för mina kinder när jag slog upp ögonen. Jag grät i drömmen. Uppenbarligen så emotionellt starkt att jag grät på riktigt. Hon frågade vad jag drömde och om det gick att släppa det när jag vaknade. Eller om det var en sådan typ av dröm som hänger sig kvar. Jag svarade Gissa. Men det gick alldeles utmärkt att glömma bort.

  
0 kommentarer