Torsdagspoesi.

Hjärtat slår så hårt
sådär ibland
som om det vore på väg ut.
Jag tänker att
är det såhär det känns när man lever?

Men jag har ju levt i flera år.
Levt mycket längre än några minuter av hårt
ibland.
Känt mer än sånt
som råkar vara just precis nu.
Mycket mycket mer än det här.

Och jag förstår att
det här är nog bara feber.
0 kommentarer