Torsdagspoesi.

Hjärtat slår så hårt
sådär ibland
som om det vore på väg ut.
Jag tänker att
är det såhär det känns när man lever?

Men jag har ju levt i flera år.
Levt mycket längre än några minuter av hårt
ibland.
Känt mer än sånt
som råkar vara just precis nu.
Mycket mycket mer än det här.

Och jag förstår att
det här är nog bara feber.
0 kommentarer

Magic blooms only in rare souls.
0 kommentarer

Whiplash

For the record, Metz wasn't out of tune. You were, Erickson, but he didn't know and that's bad enough.

Finns:
Ehm, jag vet inte riktigt var den finns. Hittar den varken på Netflix, HBO eller Viaplay. Men, den går säkert att streama någonstansifrån.

Trailer: HÄR

Whiplash är lite annorlunda gentemot de filmer jag vanligtvis tycker om. Den är segare, fast utan att vara långsam. Den är djup, fast utan att vara så väldigt detaljerad. Men jag tycker så mycket om Miles Teller. Han har en fantastisk förmåga att spela olika typer av roller. Så som i Divergent-serien. I denna. Eller i The So (That Akward Moment). Inte så som Tom Cruise, liksom. Som också är en fantasisk skådis. Men som är samma likadan i alla filmer han är med i.

Både Miles och co-actor J.K Simmons fick en rad utmärkelser och nomineringar för sina insatser i Whiplash. Det är solklart, när man ser filmen. Det dyker även upp en underdog former Glee-skådis, för den som är uppmärksam.

Jag tycker att den så starkt visar begäret av att hävda sig. Relationer som kan ta stryk av andra relationer. Och hur en själv kan bli olika personer kring olika människor. Vad en vinnarskalle verkligen är. Den är mörk men samtidigt väldigt mjuk, på ett igenkännande och genuintsätt. En lysande söndagsfilm. 

Betyg: 3.5/5

0 kommentarer