Vecka 45.

Det är redan torsdag. Jag kommer ihåg när jag gick i skolan på riktigt, eller hade något tråkigt jobb, och veckorna gick i Slow Motion. Nu hinner jag bara vakna och tänka Åh måndag igen woho! innan det råkara vara torsdag. Men det måste ju vara ett tecken på att man har det rätt bra. Ja.

Det känns som att mörkret kom den här veckan. Jag var inte riktigt förberedd. Jag tog ut mina leo-tights på inspirationsjagande promenad och fick så mycket snedriktade blickar att jag fick så lov att blicka tillbaka. Det hade inte hänt innan vi gick in i mörkret. 

Jaja, vi hörs nästa vecka. Jag måste fortsätta skriva. 
0 kommentarer