Ny kategori - Never Ending Story.

Ny kategori på en än oläst, ack så passionerad blogg nära dig. Wiho! Jag hade kunnat döpa kategorin till Den tredje passionen. För i helskotta, som jag älskar det här. Men inte på samma sätt, inte på det sättet att jag googlar upp, Youtubar fram eller spenderar nätter med att kolla på Fittest Man On Earth. Inte sådär intensiv som jag kan bli med film och skrivandet. Men sen kom jag på att det här med träning har inte alltid varit bekymmerslöst. Jag har alltid varit feg att säga att jag tränar mycket, trots att jag tränar massor, för det finns ju alltid folk som tränar mer. Som är starkare och allt det där. Men jag börjar mer och mer inse att det inte betyder att jag är svag.

Jag har deppat över att jag inte ser mer vältränad ut trots att jag tränar massor. Tolv år och oändliga timmar i badmintonhallen har fört med sig mycket positivt, men också massvis av hjärnspöken. Prestationsångesten. Det ohälsosamma förhållningssättet till mat och min kropp har gett utslag på gymmet. När jag spenderade timmar på crosstrainern för att någon gång få se lite fit ut. PCOS'en som jag både hatat av hela mitt hjärta, men också tackat för att den fick mig att tlära känna mig själv och min kropp. Mitt blodsocker. Gav mig förklaringar. Och gav mig en mycket bra ursäkt till att kunna säga nej jag dricker inte alkohol. 

Men det är ju också, utöver film och ord, min absolut största hobby. Jag älskar att jag i min studentvardag har så mycket tid att jag vissa dagar hinner träna två gånger (till exempel idag). Jag älskar att mitt gym känns familjärt och att jag varje gång träffar någon bekant. Eller blir på bra humör av instruktörerna på cirkelfysen. Jag älskar att jag har sprungit Lidingöloppet. Och tre mil en andra gång. Och att jag äger en löparklocka. Jag älskar att milen inte längre är MILEN, utan; Jag sticker ut och springer en sväng. Jag älskar att jag är en tjej som tränar.

Men träningen har en sån stor plats i min historia. Svävar ut åt alla håll och kanter. I ångest. I endorfiner. I badminton. Golf. Löpning. Gym. Crossfit. Volleyboll. Handboll. I hysteriskt OS-tittande framför TVn. I komplex. I hälsa. I ohälsosamhet. I relationer. I cirkelfysen. I självförtroendet. En personlig hjärtefråga. Och i mina öron klingar Never Ending Story så fint i både negativt och positivt ton. Kalasbra, tänker jag.

Välkommen till bloggen träningskategorin! Jag hoppas du ska trivas.


En halvdöd Fanny idag kl. 13:24. Efter ett tungt benpass. 
0 kommentarer

22 Juli

Det känns skönt att vi är två, sa jag när vi började. Vi satt med varsitt täcke i soffan, tysta bredvid varandra. Sa; Känns det okej? om vartannat.

Finns:
Netflix (Netflix Orginal)

Trailer: Här

22 Juli är en Netflix Orginal som skildrar terrordådet på Utøja och bomben mot regeringshuset i Oslo, som dödade totalt 77 personer. Varav 67 ungdomar. Planerat och utfört av nazisten/högerextremisten och jubelidioten Anders Behring Breivik. Det jag tyckte var skickligt gjort är att de har lyckats berätta ett så känsligt event på ett filmiskt sätt utan att göra det "för filmigt". Det är sanningen. Och från research är alla karaktärer baserade på verkliga personer, vilket gör det hela ännu starkare. Något jag också tyckte var otroligt bra och satte en stark touch på filmen är att alla skådespelare är norrmän som pratar engelska. Vilket gör att de uttalar alla namn jättenorskt. Engelskan är lite svajig. Men jag tyckte bara det var positivt, och satte en tydligt klang i att detta var verkligen något som hände på riktigt. Och som tillhör just Norges historia.

Allt som är baserat på verkliga händelser tar extra hårt.

Filmen tar oss med ur fem olika perspektiv. Regeringshuset och stadsministerns, Viljar Hanssen, som är en av ungdomarna som överlever attentatet på Utøja med allvarliga skador, Viljars föräldrar, Breiviks och slutligen Breiviks försvarsadvokat Geir Lippestad. Det var intressant att få följa med från alla olika håll under arbetet och efterskalven av katastrofen. 

Jag är ju blödig av mig, melodramatisk och emotionell, och jag grät massor. Men jag tror att vem som helst skulle bli rejält illa berörd av detta. Det är en så enormt stressande faktor att Utøja är en ö, att det inte fanns någonstans att ta vägen. Ibland satt jag och gapade åt Breiviks sjuka handlingar och ord. Och alla scener ur rättegången är baserade på den verkliga, givetvis. Många av dem finns till och med på Youtube. Som den sjuka scenen där Breivik gör heil Hitler så fort han får av sig handbojorna. Jag har så mycket fula ord att säga om den människan. Och jag blir så äcklad över att den typen av människor har rätt att vara människor. Fy fan. 

Filmen var i vilket fall otroli
gt bra, rörande, informativ och skickligt presenterad. Stark slutscen och allt därtill. SVT har skrivit "misslyckad terrorskildring 2/5", men jag håller inte med alls. Jag förstår att det är svårt att göra en så stor bedrövelse rättvisa i filmformat, men Netflix har verkligen verkligen lyckats.

Betyg: 5/5

0 kommentarer

Vecka 44.

Måndag, wiho. Jag tycker massor om måndagar, som nämnt. Idag skickades första utkastet på skrivprojektet in. Och jag har haft skrivarverkstad på Prästgårdsgatan medan huvudpersonen lärde sig anatomiska termer och blodets syra-bas. Jag skrev kolumnportfolio som får respons på torsdag. Jag är dålig på att ta kritik, men jag jobbar på det. Av sex kolumner i den här första versionen så är jag bara toknöjd med kanske två och en halv. Det finns fönster för kritik. Och det är helt okej om den kommer någon annanstans än inifrån.

Jag är i flow igen, vilket känns så himla skönt. Men det är inte som att det finns massor lagrat. Litegrann, men inte massor. Det finns bara koncept i huvudet för hur sånt som händer i vardagen ska lyckas bli text. Så som att en bekant som är gravid inte har sett lejonkungen. Rubrik: Outtalade sociala tumregeler. En borde ju inte få skaffa barn innan en har klarat av ett examineringsprov i Disneykunskap.

Det är en toppenvecka. Skriver på fyra projekt samtidigt. Tränar. Äter god frukost. Och skriver sms som Om du känner ett behov av en rutinerad hand på det rådande sixpacket, eller behöver en proffsskedare till ljudboken, så vet du var jag finns.

I will survive, hey hey.

0 kommentarer