Hälsinglands största överlevnadsexpert

I helgen bedrev Nato den största militärövningen sedan Kalla krigets slut. Jag for till en stuga i Norrland. 50 000 soldater, 250 stridsflygplan, 60 fartyg och över 10 000 militära fordon var inkluderade i försvarsarrangemanget, vilket huvudsakligen ägde rum i Norge. Men även resterande delar av Norden agerade träningslokal. Jag, i skogarna i Hudiksvall, hade fullt sjå med att reda ut hur man löser en diskningssituation utan rinnande vatten. Jag vill ju gärna tro att jag har bra instinktiva överlevnadskunskaper. Är stabil och sansad vid rådande krishantering. Men på en skala från tältat-en-gång-på-midsommar till knapra-bark-och-bygga-bunker så slår jag nog inte så väldigt högt.

Den militära övningen var en förberedande akt som svar på hur Ryssland de senaste åren använt hot som argumenterande strategi. Lite som i ett dysfunktionellt förhållande. Den ene är dominant och tar till offensiva metoder för att få sin vilja igenom och till slut får den andre nog. Den andre, i form av Nato. Tjugonio enade nationer samt guldkorten Sverige och Finland. Ser du vad redo jag är, sa jag och viftade på tårna i mina fluffiga rosa sockor, när vi anlände på fredagskvällen. Rutinerad stugperson. Men när jag skulle ut till dasset innan läggdags, i snöstorm, fullmåne, mörker och skogsbryn, fick jag be honom följa med och stå utanför. Om ryssen kommer, har jag absolut ingenting att sätta emot.

Under tiden flygvapnet tränade stridsformationer i luftrummet ovanför oss, brottades vi med det faktum att snö föll därifrån. Fullfjädrad istid en helg i oktober. Vi klev ned med våra sneakers och ankelstrumpor i fyra decimeter snö och konstaterade, medan vi skottade fram bilen, att det var en himla tur att vi tog med oss vantar.

Jag hade i förebyggande syfte vinterdäck på bilen. Vilket uppenbarligen blev aktuellt. Sverige har som bekant en förmåga att överraska drastiskt i flertalet vädersituationer. Precis som i somras, när hela landets fläktförsäljare tvingades sätta in alla extrastyrkor och ändå inte klarade ut omständigheterna. Men det är ju inte som att jag satte på dubbdäcken själv. Och vid det otroliga scenariot av att en pansarvagn plötsligt skulle uppenbara sig i Hälsinglands skogar, och därmed sätta en kula i något av däcken på min bil, skulle jag omöjligen lyckas byta till ett reservdäck på egen hand. (Jag tror inte ens jag hade ett reservdäck med mig). Jag hade följaktligen blivit strandsatt i sommarstugan. Med fyra portioner tacos och en påse popcorn som enda räddning.

Det finns akademiska studier som förklarar att människor kan hantera krissituationer på tre olika sätt. Fight, freeze or flight. Det vill säga ta sig an striden, tappa handlingsförmågan eller fly ögonaböj därifrån. Nu har jag förstås aldrig upplevt något krig eller smärre krissituation, men jag skulle gärna vilja definiera mig som handelskraftig och innovativ. En fighter. Med god försvarsförmåga. Däremot har jag nu motvilligt fått inse att om jag inte vågar gå och kissa själv när det är mörkt ute. Och det råkar befinna sig en snötäckt och fullkomligt öde skog bakom. Då kommer jag (med största sannolikhet motsvarande Sveriges försvarsmakt) antagligen dö på momangen vid eventuell attack.

Fanny Persdotter
0 kommentarer