Konsten att bli någon, utan att redan vara någon först.

Visste du att Dogge Doggelito har skrivit en novell? Vet du också att Dogge Doggelito endast ombeds skriva en novell för att han är den han är? För Dogge Doggelito är inte någon väldigt jättebegåvad författare i övrigt. Han fick det som cykeln. Alla vägar in i kändissverige, på grund av en halvglömd rappkarriär och ett mycket märkligt artistnamn, på köpet.

Det finns en del alternativa vägar in. Men också väldigt många genomskinliga benägenheter. Vill man lägga sig på en någorlunda nivå så finns där komplikationer som smalnar av vägvalen. Så som att ställa upp i valfri dokusåpa. Relativt lättillgängligt. Men drick varje gång en dokusåpa går på TV och du är full som en kastrull innan mellanmålet. Dock är det svårt att framställa sig som förtroendeingivande efter Paradise Hotell. Du kommer få spendera resterande timmar av din B-kändiskarriär med att försöka motbevisa att du är en dum blondin vars potential tar slut vid att ha sex och prata skånska. Det är som att försöka bygga sitt imperium på att bli världsmästare i undervattenspolo. Det har inte riktigt samma genomslagskraft som bli nästa Björn Borg. Lite som att smita in köksvägen och snylta på huvudrätten. Du är där, men ingen omkring dig begriper varför.

Det går att gå musikvägen. Men alla går musikvägen, vilket gör att du måste var en unik sate för att ens få gå ombord. Det går att gå influencervägen. Men resten av alla icke-unika satar tar den vägen också. Och har du inte redan lyckats innan du fyller tjugo så är sannolikheten inte väldigt stor att du gör det. Det går också att vara extrem, gå det motstridiga hållet och säga emot allt och alla oavsett vad. Endast för uppmärksamheten. Men då måste du se till att vara förbannat rolig. Samt stå ut med ett två tre mordhot i veckan.

Det går också att gå den hårda vägen och jobba sig uppåt. Studera i flertalet decennier. Etablera sig. Hamna på någon tradig sidokanal för att kanske så småningom, om du har flyt, ta dig in på nyhetsmorgon. Har du riktigt tur, kanske du hinner innan du dör. Du kanske till och med hinner med lite övrigt liv, på sidan av, men det är inte särskilt troligt. En liten glimt av hopp finns i att vinna på triss och köpa dig framgång. Plötsligt händer det. Men tro mig, det händer aldrig.

Bli känd, så kan du få ut din talang sen. Gör dig ett namn, så kan du göra vad som helst sen. Efteråt. För de flesta handlar det endast om att halka på rätt bananskal. Få in en fot i någon väldigt turlig dörröppning. Snubbla över en mycket hal räkmacka. Eller att någon lyckligtvis kliver in där du jobbar och säger Hej, låt mig ta dig under mina vingar. I många fall kommer man en bra bit bara på att ha en pappa som är rik. Stormrik. Problemet med det är att ens pappa behöver bli rik först, innan han kan vara en pappa som är rik. Och då hinner du förmodligen, med flyt, före själv.

Många av oss sitter hemma vid köksbordet och borde gå och hämta saltet men orkar inte. Många av oss har på tok för kalla vinterskor, men det känns onödigt att köpa nya för om ett par månader är det ju maj igen. Och de allra flesta av oss drömmer om att synas höras visa märkas hittas. Men har inte den blekaste aning om var startlinjen finns. För inte fan är det här. Den kreativa yrkesbanan serverar inga succéer på silverfat.

Hur kommer det sig att Edward Blom, Gunilla Persson och Dogge Doggelito får trycka in sina fullkomligt obetydliga åsikter på uppmärksamhetstoppen, när unga talanger över hela landet har så mycket mer att bidra med. De givna alternativen är att bara födas in i det direkt, med en miljardär till förälder, för att ha en chans. Eller att ta en genväg, resulterande i en uppenbar senväg. Annars finns det ingenting, inte en endaste liten stig, däremellan.

Fanny Persdotter

0 kommentarer