Retro.

Just precis nu
är ingen tid för den ensamme.
Vi har absolut försökt sluta förut,
ödmjukt.
Säkert tio gånger.
Det sker en del olycksaliga otydligheter
i både lust och beslut.
Men det är ju förståss inte alls ditt fel
att du vet precis vad du gör.
 
Kanske betydde sexet mer
till nittotalets R&B.
När luften var fri.
När någon rullade in en TV på vagn.
Får man sitta på borden?
Och när morgontidningen var så stor att den inte rymdes på frukostbordet
och behövde bredas ut över osten.

Fanns det större passion mellan två som slarvat
med att
ta saker och ting på allvar?

Hela ordförrådet fullt av vapen
(tro mig, jag kan allt)
håller kallt någon vaken
med sånt vi inte sagt än.

Men just alldeles nu
är det helt okej
att dricka te och tända ljus och köpa nya stickade tröjor och läsa bok och använda filt 
och
intala människor att du lever som du lär
att du älskar vem du är
och att du är på väg åt precis rätt håll.
Det är väl alla.

Det är väl ingen.
0 kommentarer