Vecka 42.

Det är måndag. Jag älskar måndagar. Jag har börjat om idag igen. Så jag är jättehungrig, men låtsas inte om det. Det känns så bra när man kan hålla vad man lovar. Ska alldeles strax äta middag i form av: snabbnudlar, diverse grönigheter och de där vegetariska filéerna som tycks slinka sig in i alla mina texter nu för tiden. Mums.

Jag har lyckats fastna i en ljudbok. Äntligen. Wiho. Jag har börjat på otaliga ljudböcker och sedan gett upp på grund av besvärlig ljudboksröst. En inte tillräckligt fångande första kvart. Eller bara brist på ihärdighet. Nu ska jag bli en sån som läser, har jag tänkt. Kanske till och med en sån som läser en faktisk bok och lyssnar på en ljudbok parallellt. Jag har alltid fascinerats av såna människor. Som kan vara överallt samtidigt.

Du kan ju inte skriva en bok om du inte läser, sa författaren på jobbet. Som svar på mitt icke-läsande. Jag ska bättra mig, nu bättrar jag mig. Jag ska ju skriva den där boken. 

---

Hittills idag har jag tränat en av två gånger. Fyllt kylskåp och skafferi inför veckan. Köpt nya löparskor. Tänkt att jag ska börja på mitt skrivprojekt men inte börjat. Jag har cyklat iväg i det snedslinta oktobervädret för att låna en microUSB-sladd av någon med vidare intentioner. För att kunna ladda högtalaren i badrummet. Har du bråttom. Nej. Vi skrattade åt att jag i sms-konversationen formulerat mig sno en sladd. Att det låter som ett etablerat uttryck. Dra en lina. Glida på räkmacka. Vara bakom flötet. Sno en sladd. 

Vi låg länge tätt intill varandra på överkastet och pratade om våra vardera livssituationer. Sånt runtomkring. Och sånt som hör till. Njöt av den exklusiva varan närkontakt. Jag kan leva med det som jag har det just nu, sa han. När vi pratade om hans vardag. Jag med, svarade jag när vi pratade om min. Tills vidare. Sen snodde jag en sladd. Vad bekvämt det hade varit om vi bara hade blivit kära i varandra, sa jag. Han log. Sen cyklade jag hem. 

---

På onsdag ska jag fotograferas och intervjuas för ett programmagasin till högskolan. Ingen bryr sig. Men jag ska låtsas som att det är hur stort som helst. Jag ska jobba i bokhandeln. Träna. Prata vidare med ytterligare relationer. Och så ska jag läsa. Och skriva. Bok. Icke-läst blogg. Skrivprojekt. Verkligen. Inte bara som något jag säger. 

Jag tror vi kan komma bra överens, vecka fyrtiotvå och jag.
0 kommentarer