Vecka 39.

Jag förstod givetvis att det var lite väl principfast att vara barbent i ett engradigt september. Men det är lite av mitt signum. Ett par dagar till. Så länge man är varm om ryggen. På väg till skolan mötte jag en Uppsalabefolkning i vindermundering. Alla en decimeter kortare än de var för ett par veckor sedan. Ihopdragna och huttrande. Jag har snygga ben, tänkte jag, I shorts och fleecetröja. 

Det känns som att jag blev snäppet vuxnare den här veckan. Jag gick från att vara stormpank och fritidsstinn till ekonomiskt stabil och någon som, när min chef ringde, sa vänta, jag ska bara kolla i kalendern.

Jag har fullt upp. Fast ändå alldeles lagom så att jag hinner kramas och träna också. Jag jobbar två tre fyra dagar i veckan från och med den här veckan. Går i skolan och tränar precis som jag vill. Jag har avverkat hela listan av nära relationer på en vecka. Ätit tacos med hela halva min bekantskapskrets. Det enda är väl att jag ska ha tid att skriva, men den processen har stannat av lite. Jag måste jobba ikapp idag. Och på söndag.

Hej höst, och pengar. Ni var så välkomna båda två.
0 kommentarer

Sova över.

Jag hängde hos soulmates igår. Blir mer sentimental och emotionell för varje gång vi ses. Hur kär jag blir i dessa vänner. Vi hejade på fotbollsmatch, kramade varandra varma i septemberblåsten. Skrek 'Bra Mattias!' på ett två tre. Sen gick vi hem och averkade livet över en hink guacamole och en flaska Bacardi Rasberry. Kommer ha ångest i en månad.

Jag vaknade i den skönaste säng jag sovit i någonsin. I en bästis tröja. Och sen åt vi frukost allihop tillsammans. Sex olika morgonfrisyrer som skickade smörpaket, juiceförpackningar och äggröra kors och tvärs över bordet. Jag hade glömt hur mysigt det var att sova över. Kan vi göra det snart igen.
0 kommentarer

Hej verkligheten, ska vi ligga?

Efter en lång höstpromenad i vår rådande femte gradens stormby så kom vi fram till att verkligheten är det finaste vi har. Vi hann igenom alla negativt klingande superlativ om den online-baserade världen. Du vet, sådär som snacket går. Om tappad social kompetens, kreativitet och problemlösningsförmåga i de yngre generationerna. Och om den sinnessjuka tid jag lägger på att skrolla igenom ett komplett ointressant flöde om dagarna istället för att ge rum för att lyfta blicken. Vara här och nu och njuta av min verklighet istället för någon annans genom filter. Eller vara produktiv och kreativ. 

Så jag tog bort Instagram. Inte bara appen utan hela mitt användarkonto. Både Snapchat och Instagram på två veckor. Men jag tänkte att jag har ju sms och Facebook för kontakt med omvärlden och närstående. Jag har Youtube för intryck (betydligt mer positiva och självvalda än Instagram) och jag har bloggen för att uttrycka mig själv. Och jag hoppas att de som verkligen vill ha en inblick i vad som händer i mitt liv, smsar eller ringer mig och frågar. Jag tror det kommer gynna mig i längden.

Vi ses IRL. 
0 kommentarer