Vecka 37.

Alla meddelanden som jag skrivit idag har slutat med utropstecken. (!!). Efter en en månad (förstår du hur lång tid) lång kalldusch av bekymmer och motgångar så kändes allt positivt idag. Som att det vände.

På mitt träningspass klarade jag att hoppa jämnfota upp på en sablans låda som var så sablans hög att jag blev så sablans stolt. Det finns potential, sa han. Så nu är stretcha och hoppa hopprep allt jag vill ägna mig åt. Jag skickade sms om det till mamma. Såklart. Precis så som när det gick bra i skolan när jag var yngre. 

   

Helgen, som kronan på det miserabla enmånadsverket, var ett muntligt besvär. Jag hade, min långa "förkylning" att tacka, en två tre blåsor i munnen. Och limmet till den ståltråd jag haft bakom tänderna sedan jag tog bort tandställningen för sju år sedan bestämde sig för att lossna. Så till den grad att jag hade en ståltråd som stack mig i tungan i fyrtioåtta timmar. Tills jag slogs av ett plötsligt genidrag och filade ner piggen med en nagelfil. En helt ny och tidigare oanvänd nagelfil. Förståss. Tills dess hade jag ett minfält inklusive taggtråd i käften. Jag kastade en hel del utropstecken omkring mig rörande det också.

Så jag var hos tandläkaren idag och fick ta bort den. Tandläkaren med sin mini vinkelslip. Och tandsköterskan med sin mini dammsugare. Sexhundrafemtio kronor och en kvart senare. Så nu för första gången på sju (!!) år så känner jag tänderna på nederkäken med tungan. Och fortsättningsvis så sticker inget längre hål någonstans. Alltså. Himmel. Motvind hela vägen dit. Och hela vägen hem. Välkommen till Uppsala. Välkommen hem.

Jag cyklade en mil igår. Fick fem (!!) myggbett väl där. Utan att se en enda mygga. Och sen cyklade jag tillbaka. Och var alldeles full av sånna där svarta små flygbaggar när jag kom hem. En är till och med bortredigerad på bilderna ovan. 

Det känns så bra nu. Äntligen. Och efter fyra bedrövliga veckor så kan denna vecka på vis inte te sig så mycket värre. I kontrast så kommer allt kännas bra och bättre. Men så länge jag kan träna brukar det mesta kännas bra. Faktiskt. Till och med det faktum att jag ska skriva en politiskt vinklad ledare till imorgon. Inte kan någon politik. Inte kan skriva oberoende. Och inte har något som helst intresse för formatet. Men å andra sidan så är det ju ingen som har något vidare intresse för det här formatet heller.

Jag har också köpt nya trosor. För att jag var så duktig hos tandis. Och en tröja. För att den var fin.

Och OBS. (!!). Jag har skrivit tusen rader bok.
0 kommentarer