Happy Birthday, babe.


---
Lili Reinhart fyllde år igår. Ett år yngre än jag. Och allt med den här bilden broke me in half. Kärleken som lyser igenom mellan de två. Hur fina de är ihop. Hur vacker och talangfull hon är. Och framgångsrik. 

En överväldigande existentiell ångest sköljde över mig. Och jag sveptes åt fanders. Jag ifrågasätter ALLT. Har så ont i hjärtat.

0 kommentarer

Vill du bli min stad?

Jag kommer bråka med dig också. Inte på samma sätt som jag gjorde med mitt ex. Men lika passionerat. Kanske finner jag något hos dig som jag inte ser i någon annan. Eller kanske är du ett två år långt rebound från alla trasiga platser jag vandrat i ett tidigare liv. Från sånt jag vill glömma men inte riktigt lyckats. Och ihop med sånt som jag vill minnas föralltid. Vi kanske kommer känna starkt för varandra så länge vi lever. Men efter ett tag slutade vi prata med varandra. Och sedan hörs vi aldrig mer.

Men jag tror att jag behöver dig just nu. Och jag känner att jag kommer drunkna i dig, fast på ett bra sätt. De säger att det är det skönaste sättet att dö. Vilket i sig är något mycket märkligt att säga. Jag kommer känna något med dig som, just precis nu, inte finns någon annanstans. I någon annans famn.

Du kommer ge mig mycket. Jag känner det. 
Jag vet att jag är givmild.

0 kommentarer

The only heaven I'll be sent to is when I'm alone with you.

 
Här är mitt sovrumsfönster. Eller ja, vårt. Mitt och mammas. När jag flyttar så ska jag stjäla den där svamplampan. Jag letar lägenhet i Gävle. Hyres. Men jag har inte vågat berätta det för huvudpersonerna på Prästgårdsgatan än. Att jag, från att vara sexhundra meter bort, ska flytta iväg tio mil ifrån. Om jag hittar en lägenhet, då. Hyres. De har köpt sin. Såklart.

Mamma satt uppkrupen mot sängkarmen och pratade gardiner och bokhyllor och durkslag och kuddar och värmeljus. Jag var tyst. Lugn, jag har inte ens någonstans att flytta till än. 

---

Här om dagen så åkte vi bil tillsammans, Prästgårdsgate-bästis och jag. Demons - Imagine Dragons for upp på radion. Jag kommer aldrig tröttna på den här låten, sa jag. Den är ändå sedan tvåtusentolv. Hon fyllde i med att hon aldrig hade tyckt att den varit sådär superbra. Den är ju så tung, sa hon. Det gjorde mig stum en tiondelssekund. Rösten gav mina hjärnceller andrum. Men du har ju heller inte haft några demoner, sa jag tillbaka. Nej det är sant, sa hon.

Tänk. Hur fan kan det va sant.

Det är svårt det där. Jag letar hyres på blocket. Har fysiskt känt mitt hjärta gå itu. Sådär så att jag inte förmådde att stå upp. Jag har haft/och har ett osunt förhållningssätt till mat. Jag har varit arbetslös. Min katt har dött. Min älskade älskade morfar har dött. Jag har för tillfället inte en krona (CSN kommer snart, lovar.) Jag har en diagnos. Mina föräldrar har skiljt sig på ett turbulent vis. Jag har fått underkänt på prov. Jag har inte flyttat hemifrån. Jag har känt mörker. Jag har skolkat. Jag har bråkat mig svullen om ögonlocken och sedan ångrat mig så hårt att jag gått sönder. Jag har hämnats. Jag har svikits. Jag har destruktivt stått på en crosstrainer i timtal. Jag har gråtit till fyrverkerier. Jag har fan haft demoner av alla dess slag; hjärtekrossdemoner. Komplexdemoner. Sorgdemoner. Svartsjukedemoner. Existentiell ångest-demoner. Prestationsångestdemoner. Skratta-tills-jag-gråter-demoner. Gråta-tills-jag-skrattar-demoner. Hetsätningsdemoner. Känslig-till-romantisk-komedi-demoner. Jag kan fortsätta. Tills du inte orkar läsa mer.

Hon flyttade hemifrån när hon var nitton. Kom in på läkarlinjen. Har ett sju år långt förhållande utan ett enda bråk i bakfickan. Och kan äta vad som helst utan att gå upp ett gram. Hon har aldrig sagt att hon ska göra något och sedan inte gjort det. På den nivån.

---

Lugn mamma, jag har inte ens någonstans att flytta till än.

---

Mamma pratade flyttkartonger. Och att prio ett var en ny säng och ett matbord. Jag adderade bokhylla. Jag tycker att jag signalerar en person som har en ordentlig bokhylla. Inte en Billy från Ikea. En mer rustik en. Vi pratade om fördelarna och nackdelarna med att ens bästa vän sedan tretton år tillbaka har ett spikrakt liv. Och att jag har ett djup som hon är bäst i världen på att stötta, men aldrig någonsin kommer förstå. Att jag nu ska flytta tio mil bort. Och närmre den andra bästisen, som varit på djupet. Som har egna demoner. Och som låter våra dansa ihop. Båda är nog bra på sitt sätt, sa mamma. Jag vet, de är bäst. Allra bäst. På sitt sätt. 

---

Och himmel, som jag skrattar med er båda.

---

Sen fortsatte jag med att kolla ut på den rosa himmelen. Samma himmel som i min nästa stad kanske har en annan ton. Ett annat väder. Ett annat språk. Genom ett annat fönster som jag inte äger, men lånar ett tag. I en annan lägenhet där jag kanske känner mig lite rakare. Även om jag älskar stormen. 
0 kommentarer