Till Adde

Jag tänkte, att trots att vi alltid kramas och jag alltid säger tack, att jag skulle tacka lite till.
Men nu för allt det som är viktigt egentligen, du vet.

Först och främst, tack för att du tar så bra hand om min allra bästa vän. För det kommer jag alltid att vara tacksam. Och tack för att du tog mig på köpet, utan att ens tveka.

Tack för när det är
du som frågar om jag ska sova över eller äta hos er. Det får mig att känna mig oerhört välkommen. Tack för att du lyssnat när du redan hört det jag har att säga. Och tack för att det syns vad du tycker, även när du inte säger det. Tack för att du följer oss hem de sena nätterna då benen egentligen inte bär. Då orden kommer utan eftertanke och de fumlande händerna inte ens kan kontrollera en smörkniv. Då du ser till att vi kommer hem ordentligt. Tack för nattmackorna. Och för vattnet.

Tack för dina historier då ett antal namn dyker upp som huvudaktörer utan vidare förklaring. Och en tvingas gissa huruvida de ingår i släkten eller ej. Samt vilket åldersgrupp den nämnde rimligtvis tillhör. Tack för att du gör god chokladsås. Och tack, oftast, för att du tar majoriteten av dina beslut efter att du frågat Kristin först. Till och med de allra minsta.

Tack för att du, eller snarare ni, aldrig nämner komplex eller ångest-relaterade mat- eller kroppsgrejer. Det gör er till en fristad från mina hjärnspöken, och det får mig att känna mig fin i ert sällskap.

Tack för att jag fått äta hos dina föräldrar. För då du märkt att leendet tappat glansen och du frågat hur jag mått. Tack för att du alltid skrattar med oss och inte åt oss. Tack för att du uppskattar vardagen så mycket. Och för att det syns hur mycket du vill hennes bästa. Och tack för att jag slipper känna mig ensam.

Tack för att jag fått följa med till Ystad. Och för att jag antagligen kommer följa med igen. Utan konstigheter. Tack för att jag får sova i er säng, som vilken annan självklarhet som helst. Och tack för att du lånar ut henne till mig, även då vi behöver henne lika mycket.

Och tack, så fantastiskt mycket, för att jag aldrig någonsin har känt mig som femte hjulet.

Kram Fanny

0 kommentarer