La La Land

Why do you say "romantic" like it's a dirty word?

Finns: 
Netflix

Trailer: Här

 
På min födelsedag för två år sedan så gick jag och såg La La Land på bio. Fotografen, som dessutom vann en Oscar lite senare, har gått på Stockholms Filmskola och jag tänkte att Ryan Gosling vill man ju alltid ha mer av. Men hade jag inte suttit i mitten av biosalongen hade jag förmodligen rest mig upp och gått därifrån. Så dåligt tyckte jag att den var.

Men efter att under de senare åren fått upp ögonen för Emma Stone, sett intervjuer och hört podcasts där hon pratar om både La La Land och andra stordåd i sitt liv så tänkte jag att jag måste ge den en andra chans. Jag hade kanske klivit in med fel inställning. Förväntat mig något Mamma Mia - aktigt. Jag menar, efter alla Oscars och Golden Globes och övriga nomineringar så måste jag ju ha gjort något fel. Även om jag bara träffat en enda person som verkligen tyckte om den. 

Jag såg att den är nyinkommen på Netflix, så jag gav den en andra chans. Och den träffade så hårt. Jag är ju precis den där drömmande och romantiska kreativa själen som väntar på att bli hittad. Som väntar på mitt fönster. Och slutet är så sjukt bra gjort. Även om jag grät och blev så tagen att jag var tvungen att sätta på något annat för att kunna somna. 

Den är fantastisk och unik. Emma Stone är bland de absolut bästa i branchen (enligt mig) och hon och Ryan Gosling är otroliga ihop. Precis som i de två andra filmer de gjort tillsammans; Crazy, Stupid, Love och Gangster Squad. Jag menar, kolla på DETTA bara. Det är ju också kul att huvudpersonen Mia's inspiration är Ingrid Bergman. Det känns alltid fint när lilla Sverige får vara med. 

Men okej, jag förstår nu.

Betyg: 5/5. Absolut. 

0 kommentarer

The first monday in may - dokumentär

Fashion should be recognized. When you see how it touches people and moves peole. I mean what more can you ask from art?
- Anna Wintour, chefredaktör på amerikanska Vouge


Finns: 
TV4 Play

Dokumentären The First Monday in May handlar om The Met Gala och museieutställningen China: Through a Looking Glass år 2015. I nittio minuter får vi följa Anna Wintour (Som den ikoniska boken/filmen Djävulen bär Prada illustrerar) samt Andrew Bolton som är Wendy Yu Curator in Charge. Han är ungefärligen creative director och ansvarar för utställningsdelen, medan Wintour ansvarar för gala-delen. 

Precis som dokumentärer av det här slaget vanligtvis gör så inspirerade den mig massor. Jag blir alltid så tagen och motiverad och avundsjuk och inspirerad av människor som lyckats. Speciellt när de är genuina och fantastiska människor som Andrew Bolton. Han säger tidigt i dokumentären att han redan som sjuttonåring drömde om att få jobba på The Costume Institute på The Met, och att det var a dream come true när han fick jobbet. 

Gråter alltid när dreams come true. Även denna gång. Hoppas det någon gång blir min tur.

Jag tyckte verkligen om dokumentären, det är så mycket småjobb som en inte tänker på om man inte är mitt i det. Och hur extrem den amerikanska kändisvärlden är. Himmel. Dock älskar jag när dokumentärer har en voiceover, vilket denna inte hade. Men gillar man konst (tanken av konst), kändisar och att bli inspirerad. This is one way to go. 

Betyg: 4/5
 
0 kommentarer

Whiplash

For the record, Metz wasn't out of tune. You were, Erickson, but he didn't know and that's bad enough.

Finns:
Ehm, jag vet inte riktigt var den finns. Hittar den varken på Netflix, HBO eller Viaplay. Men, den går säkert att streama någonstansifrån.

Trailer: HÄR

Whiplash är lite annorlunda gentemot de filmer jag vanligtvis tycker om. Den är segare, fast utan att vara långsam. Den är djup, fast utan att vara så väldigt detaljerad. Men jag tycker så mycket om Miles Teller. Han har en fantastisk förmåga att spela olika typer av roller. Så som i Divergent-serien. I denna. Eller i The So (That Akward Moment). Inte så som Tom Cruise, liksom. Som också är en fantasisk skådis. Men som är samma likadan i alla filmer han är med i.

Både Miles och co-actor J.K Simmons fick en rad utmärkelser och nomineringar för sina insatser i Whiplash. Det är solklart, när man ser filmen. Det dyker även upp en underdog former Glee-skådis, för den som är uppmärksam.

Jag tycker att den så starkt visar begäret av att hävda sig. Relationer som kan ta stryk av andra relationer. Och hur en själv kan bli olika personer kring olika människor. Vad en vinnarskalle verkligen är. Den är mörk men samtidigt väldigt mjuk, på ett igenkännande och genuintsätt. En lysande söndagsfilm. 

Betyg: 3.5/5

0 kommentarer