-

They will forget what you said.
They will forget what you did.
But they will never forget how you made them feel.
0 kommentarer

-

0 kommentarer

Den första idén.

Jag har fortfarande en ångest i bröstkorgen. Men jag känner den inte hela tiden längre. Jag har lyckats återhämta en hel del sömn. Och jag har sprungit milen. Jag har hittat ett sätt att balansera dagarnas matintag. Och det har blivit en lugn- och kontrollingivande procedur att planera samt packa matsäck inför kommande dag. Jag har fått agera och improvisera fritt i diverse teaterövningar. Skrattat. Och jag har förståatt att jag måste ge det här tid. Jag har blivit försedd med två citat som var som skrivna enbart för mig. För vad som just nu händer i mitt sinne. Jag har resonerat kring saken med de allra klokaste et mest lugnande människor jag känner. Kramats. Samt gråtit. Och jag har bestämt mig för att: om jag vill hinna träna, då hinner jag träna. Och så har jag låtit mensen gå över.

Men framförallt har jag slagits av den första idén. Som rör det första projekt som just nu högintensivt jobbas med. En första idé som liksom fyllde hela mitt inre med kreativitet, tankar och ambition. Med det kreativa flow jag innan bara känt när jag skriver. En idé som påminde mig om varför jag hamnat här. Varför jag sökte hit från första början och dessutom tackade ja till det hela. Det här är jag. Jag behöver andas kreativitet. Och just nu råkade det bli av den här typen.

Jag behöver fortfarande kramas. Hårt och länge. Men jag har förstått att det ska göra ont att ge sig på en dröm. Det är så himla jobbigt. Men det är också precis så som det ska vara. Så jag andas lugnare. Sover bättre. Och prioriterar så gott jag kan. En dåtida jag valde att satsa på det här för att det var vad jag drömde allra djupast om då. Och även om jag inte kan hitta den känslan alldeles precis nu, mitt i nya intryck och ett främmande liv, så måste jag lita på henne. Och på att jag hittar tillbaka till det snart. Bara ge det tid. Om hon ville det. Om hon behövde det. Då vill och behöver nog jag det med. Kanske till och med ännu mer.

0 kommentarer