En annan måndag slår dem ner mig på golvet.

Du skulle se mig nu, för det ser farligt ut.
Men det är lugnt, inget tungt, inget trasigt å fult.
Bara jag som känner, som hanterar vad som händer.
Det är mycket nu och såhär släcks mina bränder.
Ligger på rygg i duschen, med benen i luften
med tappad hörsel, och vatten mot bröstet, mot höften.
Jag är naken. Och med vatten mot magen upptäcker jag taket.
Blicken är vaken, men jag ser inget av det.

Ska vi prata känslor, raring?
En lång förklaring för så som jag varit
hela veckan, darling. Trött och avig.
Eller nöjd och glad, och humörsmässigt stadig.
Det är inte målet, det är resan.
Och snart är det fredag.
Jag är lycklig nu. Men hur det ser ut om en minut?
Den tabben har jag gjort förut.

Den allmänna känslan tar sig rätten att hämnas
fast jag ätit rätt, går bekvämt klädd och har tränat.
När orden i sånger, otaliga gånger, gett plötsliga sorger.
Jag njuter av långhelg, kanke ser du mig skratta den första gången
men en annan måndag slår dem ner mig på golvet.
Med samma ömma händer över kroppen, när jag kommer,
ibland ba kåt en kväll, ibland ett hångel,
ibland en destruktiv medicinering av ångest.

Skrattar tills jag kiknar, går och flinar i timmar,
har så mycket att säga att jag inte vet hur jag ska hinna.
Släcker törst med en tår, och dränks i en annan.
Har hunnit med hela registret innan andra hunnit halva.
Du skulle se mig nu,
för det ser farligt ut.
Men ingen är hemma, inga frågor kan ställas.
Jag är ensam. Och det är bara så jävla skönt att känna.

En dikt om dig. Om mig. Som du ändå inte kommer fatta.

Emotionell och fenomenal
lite obstinat, men du är likadan, så.
Drastiska, hastiga kärleksaktioner
med entusiastiska intentioner.
Det finns värre än oktober, tro mig.
När du eller jag vill känna, känna sig hemma
eller lämna, skvallra och hämnas.

Jag tar femtio långa andetag, det är tyst så jävla länge.
Är du kär i mig, skär i mig. Bränner i den här kalla sängen.
Det vore inget för mig om det inte vore för dig, och det vet du.
Finner lycka, styrka långt under din hud, alldeles nu, gör du samma?
Vet precis hur, som med din signatur, ska vi stanna?
Fortsätter att hålla kvar, tar ord du varken kan eller har och förklarar.
Känner klart innan du talar, innan du säger vad vi är, är påväg att vara.
Håller med dig, om allt, vi är klara
med att prata.

Jag längtar efter att flytta bort, för att slippa längta hem,
när jag håller perongen, för hundrade gången, i handen igen.
Natten håller monolog, tar visdomsord som ifrån katalog
Det är värt en stor eloge, krävs ett stort mod, för att stå emot.
Ge upp, gå hem och andas.
Bara kapitulera och landa.
Men jag har fem sängar mellan att vandra
bland annat din och min och mammas.
Och däremellan, inte allt för sällan, en hel del famnar.

Vaknar efter fjorton timmar, springer, simmar, in i dimman
Bråttom med att vara, känna, älska, somna, komma ihåg och hinna.
Stressar, lessnar, lyssnar, kysser. Försöker tänka efter innan.
Men du tar och du rör, du är tyst men du hör
Och då, precis då. Ja, då vill jag dö.

Amsterdam

Osäkerhet och en evig åtrå
till Alfapet och gråa hårstrån, så
det va planen, som vi sa den
innan vi blev du som valde ett annat hem
med packade väskor i hallen 
igen.

Checkar in i Amsterdam, nån annanstans, i annat namn
du tar för dig, när ingen hör dig, klant
Tappar ömsöm eftersom, du inte låtsas om
hur fint Stockholm är, utan dig här
Skyll på dom, skyll på oss, och honom
att du valde dina egna begär (före)
Säg är du den enda, som får bestämma
kontrar jag med gäster, och har fester, på din semester
slutar alltid sent när, när du inte är hemma

Du förstår först vid midnatt, när det är ensamt
att någon annanstans är kallt och utomlands,
räddar dig inte från tankarna.
Jag vet, du kommer hem igen som alltid fylld av ursäkter.
utan att tänka på vad vi känner
håller jag om dig igen.

Det ska väntas vaken, naken 
redan redo bland rena lakan
när du missat bussen, eller fick skjuts hem
jobbat över, stannat på söder, kysser mig i nacken
Kom-pen-sa-tion
Nån annan fick ta ansvar, när ingen visste var du var
kan lika gärna dragit, sent som vanligt, och svarar
ta mig, ger dig allting och somnar
som ingenting när vi vaknar

Du förstår först vid midnatt, när det är ensamt
att någon annanstans är kallt och utomlands
räddar dig inte från tankarna. Nej
Jag vet, du kommer hem igen som alltid fylld av ursäkter.
Utan att tänka på vad vi känner
så håller jag om dig igen.

Du ringer sent ifrån Paris när vargtimmen kommer
Tror Eiffeltorn och macarons kan bota din ånger.
Lögn, ringer vikariat och rymmer ett tag.
Tvåhundra mil bort, är allt som du har att vara tillbaks.
Temporära relationer värda hundratusen kronor,
någon gammal stand-in kom, jag minns det som
i staden bland dem, mig i handen, träffar du nån
och jag får vänta, tills du ska vända, och satsa på oss.

Värt det?
Är det?
Ärlig närhet.
Sakta men säkert
Kärleksbrev
här med?
Tro mig det läker.
Sätt er
bra besked
för mig och fler.


Han förstår först vid midnatt, när det är ensamt
att någon annanstans är kallt, och utomlands
räddar dig inte från tankarna. Nej
Jag vet, du kommer hem igen som alltid fylld av ursäkter.
men utan att tänka på vad vi känner
så håller jag om dig igen.

Ja, jag håller om dig igen.