Soundhounds förtjänster.

Fight 'Til the End - Jack Savoretti
Baby, I'm a gambler and you´re the ace of spades.

My Own - Whitaker
Love's ignorant of time,
But I've seen it all go your way.

Bloodsport '15 - Raleigh Ritchie
Loving is a bloodsport,
fighting in a lost war.
It's not what I'm in love for,
I'm yours.

Ghosts - BANNERS
Lost I was, but here I am.

Stone Cold - Demi Lovato
If happiness hurts, I'm happy for you.
And if happy is her, then I'm happy for you.

This Is The Thing - Fink
The things that keep us apart keep me alive
and the things that keep me alive keep me alone.

Vienna - Billy Joel
Slow down, you're doing fine,
you can't be everything you wanna be before your time.
It's allright, you can afford to lose a day or two.
When will you realize, Vienna waits for you.
0 kommentarer

Vecka 29.

Trettiotre komma fyra grader celcius. Sådär så att tjugoåtta inomhus känns svalt. Och så att jag endast vill äta yoghurt och jordgubbar till middag. Det behövs regn. Alla behöver regn. Djuren. Naturen. Uppenbarligen SJ. Men jag tänker inte klaga, inte å mina egna vägnar i alla fall. Hej värmebölja och medelhavsklimat. Välkommen hit. Det är ju det här jag ber om resterande tio månader om året. Och det känns inte riktigt lika jobbigt att vara ständigt svettig när alla går omkring likadant. Jag kommer gråta den dagen jag inser att även den här sommaren kom till sitt slut. 

Hallå, vecka tjugonio.

Det är en bra vecka jag har framför mig. Klädd i egentid. Och lite annan tid som jag ändå helt själv bestämt hur den ska bli. Jag tar milslånga promenader om kvällarna. Jag lyssnar på sånt här, bland annat. Det börjar som promenad. Övergår i powerwalk. Och slutligen förvandlas det till någon form av musikvideofeeling. Musikens fel. Och känslornas fel. Lite för stora steg. Med höfter. Ciao Adios, I'm done. Jag dansar lite när jag måste stanna vid trafikljusaktiga övergångsställen. Så att de i förbipasserande bilar ska se hur bra jag mår. 

Du vet att vi pratade om när man har sånna där egodagar, när man känner sig snygg och oövervinnerlig? skrev jag.
Ja?
Jag har en sån dag idag.

Han var också på promenad, fast några mil bort. Sista dagen på landet, skrev han. Så mysigt, svarade jag. Sa att Jag går precis igenom dina kvarter och skickade en video. Och sen skrev jag, Men jag lämnar dem illa kvickt. Och sen knallade jag vidare med mina powersteg. Haha och en pussmunsflörtsmileys, svarde han.
0 kommentarer

That Heart Is So Cold.

Jag tog ur ena öronproppen och sjöng med ibland. Men det är svårt att sjunga tillsammans med sjuttiotusen andra röster. Jag sjunger helst i trapphuset. Hemma. Där det klingar fint och där jag kan känna efter. Men där, bland sjuttiotusen andra, var det nog att bara höra honom. Njuta. Och tacka för att publiken inte beter sig som på Justin Bieber. Eller någonannas, där tretton får bäras ut på bår. Hälften svimmar. Och ingen av dem kan tala utan att stämbanden demonstrerar för åtminstone en vecka framöver. Skriker sönder låtarna. Här var vi alla unisont gungande och njutande. Lät det rödhårga begåvade geniet på scenen göra sin grej. Tacka och ta emot.

På vägen hem stod jag så trångt på tåget att om jag hade fallit så hade jag ändå inte gjort det. Jag och killen bakom mig fightades lite om var vi skulle hålla i oss. Det slutade att vi bara gav upp och höll händerna lite osvenskt nära varandras. Snuddade armhårstråna mot varandras. Hade svettiga ryggar ihop. Tänkte, Ed Sheeran var så bra, så det här gör inget. Texterna dunkade i bröstkorgen hela vägen hem. Och jag somnade aldrig. Precis som natten innan, men då av en helt annan anledning.
Don't
Nina
Bloodstream
Eraser

När han började på Thinking Out Loud, så sa han This next song, if you don't know the words to it I think you may be in the wrong concert. Så jag sjöng, precis som jag hade gjort i trapphuset.
1 kommentar