Ny kategori - Never Ending Story.

Ny kategori på en än oläst, ack så passionerad blogg nära dig. Wiho! Jag hade kunnat döpa kategorin till Den tredje passionen. För i helskotta, som jag älskar det här. Men inte på samma sätt, inte på det sättet att jag googlar upp, Youtubar fram eller spenderar nätter med att kolla på Fittest Man On Earth. Inte sådär intensiv som jag kan bli med film och skrivandet. Men sen kom jag på att det här med träning har inte alltid varit bekymmerslöst. Jag har alltid varit feg att säga att jag tränar mycket, trots att jag tränar massor, för det finns ju alltid folk som tränar mer. Som är starkare och allt det där. Men jag börjar mer och mer inse att det inte betyder att jag är svag.

Jag har deppat över att jag inte ser mer vältränad ut trots att jag tränar massor. Tolv år och oändliga timmar i badmintonhallen har fört med sig mycket positivt, men också massvis av hjärnspöken. Prestationsångesten. Det ohälsosamma förhållningssättet till mat och min kropp har gett utslag på gymmet. När jag spenderade timmar på crosstrainern för att någon gång få se lite fit ut. PCOS'en som jag både hatat av hela mitt hjärta, men också tackat för att den fick mig att tlära känna mig själv och min kropp. Mitt blodsocker. Gav mig förklaringar. Och gav mig en mycket bra ursäkt till att kunna säga nej jag dricker inte alkohol. 

Men det är ju också, utöver film och ord, min absolut största hobby. Jag älskar att jag i min studentvardag har så mycket tid att jag vissa dagar hinner träna två gånger (till exempel idag). Jag älskar att mitt gym känns familjärt och att jag varje gång träffar någon bekant. Eller blir på bra humör av instruktörerna på cirkelfysen. Jag älskar att jag har sprungit Lidingöloppet. Och tre mil en andra gång. Och att jag äger en löparklocka. Jag älskar att milen inte längre är MILEN, utan; Jag sticker ut och springer en sväng. Jag älskar att jag är en tjej som tränar.

Men träningen har en sån stor plats i min historia. Svävar ut åt alla håll och kanter. I ångest. I endorfiner. I badminton. Golf. Löpning. Gym. Crossfit. Volleyboll. Handboll. I hysteriskt OS-tittande framför TVn. I komplex. I hälsa. I ohälsosamhet. I relationer. I cirkelfysen. I självförtroendet. En personlig hjärtefråga. Och i mina öron klingar Never Ending Story så fint i både negativt och positivt ton. Kalasbra, tänker jag.

Välkommen till bloggen träningskategorin! Jag hoppas du ska trivas.


En halvdöd Fanny idag kl. 13:24. Efter ett tungt benpass. 
0 kommentarer

En gång är ingen gång. Men två gånger är jättemånga gånger.

Lidingöloppet tvåtusensexton gick snabbare. Trots att det var mer uppför. Väldigt mycket mer uppför. Men då hade jag i och för sig förberett mig ett par månader. Nu förberedde jag mig ett och ett halvt dygn. Sa, utan att tänka, Får jag följa med? när hon sa att hon skulle springa trettio kilometer på söndag. Pappa köpte ett löparbälte åt mig. Och två proteinbars att lägga i det. Och jag blev rörd för att han ansträngt sig så. Sen sprang jag hur långt som helst. Föll med en kilometer kvar. Och nu är jag öm både i och utanpå. 

Men. Det gick ju. Kroppen är fantastisk.
0 kommentarer