Säg det bara.

Du är full, jag med.
Så dumt, jag vet.
I luften samsas videung
med nygrillat och tvättstugelukt.
Vandrar längs vinglaset med ett finger
vi sitter kvar, fast det är varmare inne.

Ser på varandra, vi måste snacka
har lovat mig själv att aldrig mer hamna
i din säng, men lika bra att
ligga, lite snabbt bara, innan vi tar allt.

Vi ska gå hem,
vi ska åt olika håll, alla fem
jag är bestämd, vi får ta det imorrn.
Ställer mig nära, ger dig din nyckel i handen,
försöker se dig i ögonen så djupt som jag kan men
tappar blicken.
Du fattar hinten.
Och jag kan inte reda ut om det är jag eller spriten
som ändå sätter mig i samma taxi
fast du svept nästan en hel flaska vin.
Jag vet,
nästan fint,
att jag väljer att välja honom
fast jag nyss valt att välja bort oss.

Det tappar genomslagskraft, jag förstår det,
när vi nu legat sen jag kom på det.
Dessutom fler än två gånger.
Natten innan, har vi talat i timmar
om hur tjejer, är så mycket svårare än killar.
Men avslutar relationen
moget, över frukostbordet
jag tar ordet, du jag tror det är
nog här, pratar om mod när
han känt samma, lika länge,
varit för feg för att erkänna det
säga vad han känner
nu är vi vänner, istället
Och jag hoppas, verkligen, 
att du hittar henne.

Jag faller hårt och slår mig
får plocka småsten ur såren
men kan skratta åt det.
För våren,
är den bästa tiden på året.

Vädret som ter sig för min skull
finner fräknar på mina kinder.
Nästa gång som jag blir full
kanske händer det ändå att jag ringer.
förhoppningsvis så händer det inte.
Kanske rör vi aldrig mera varandra
så som vi gjort de alla andra gångerna.
Men vi ses, vi hörs
så som vi gjort förr.
När vi sitter där i samma soffa
ska vi skratta tillsammans åt förra sommarn.
Vi hörs, vi ses.
På mer rätt sätt, jag vet.
Det är okej att det aldrig blev mer.

0 kommentarer

Vem du är.

Har spelat ut alla ambtioner.
Vad vill du bli när du blir stor sen?
 En dag går jag bara sexhundra steg, och inser
att hundra tusen kanske tar mig somewhere.
Ändå tar jag nollsju tolv,
låter sneakers kyssa ett välberest golv.
Står och trampar vatten i samma stad
byter stad, varje dag, men åker varje dag tillbaks.
 
Lär mig regi, letar vilja och drivkraft
både hos mig och karaktärerna.
Det är lugnt, det är samma vi känner.
Räcker tveklöst upp handen och säger:
Hon vill inte ha honom,
men vill att han ska vilja ha henne.

Behöver ny garderob och sällskapshund
Blir motvilligt svartsjuk och känner mig dum
när jag finner
dig på Tinder
fast vi redan ligger.
Du kör hundtricket.
Okej, du vinner.
Men bilden, den är så jävla gammal
att hunden inte längre andas.

Vaknar i din säng på min födelsedag
Ja må hon leva, baby vad vill du ha.
Du säger Ligg kvar,
frukost på sängen och kysser
säger att jag ska
fortsätta behålla din nyckel.
Låter duchebag hårt och för mycket?

Gör det dig till player, är det andra tjejer
i sånt som du säger, till mig.
Var det nåt införstått,
nåt vi är ense om?
Är inte bra på sånt, alls.
  Men i din tröja, i din famn
lovar jag att tänka på nån annan.
Gör det mig till nån att lita på?
Att jag fortstätter välja dig ändå.

Alla beslut är tagna i sängen.
När jag lyssnat på dina händer.
Kanske blir kär i dig när du sover,
den enda gången som jag förstår dig,
då får du passa dig riktigt noga.
Vad vill du bli när du blir stor då?
Du säger Tyst, ligg kvar. 
Jag ska visa dig vem jag vill va.
 
1 kommentar

Tjugotre på södra Kungsgatan.

Ett varv runt solen närmre
att aldrig bli vuxen, bli stor nej.
Men baby,
jag tror inte på dig längre.

Du hittas inte längre lika givet
hos de som tar 'att leva' före livet.
Metafor
eller så, ja du förstår.
Jobb, ring, hund, nytt hem.
Som du vill hinna fylla trettio innan du blir tjugofem.
Men du är lycklig, jag tror dig, om du säger så.
Och sånt du säger blir det renaste vi har på denna jord.

För det har alltid varit orden.
Vi på varsin sida bordet,
som hobbypsykologer
och med huvudet i molnen.
Så vi samsas,
och hamnar, hos varandra.
Trots att dina skrivna har stannat. 

I varje sanning, i varje enad andning.
Att känslig och stark får va en emintent blandning.
När dina tankar blir tal så vill jag säga:
Det är en ynnest att få va en del av dig, Emma.

Tack för mig, för dig, för att vi känner.
För tänk så torrt det vore utan regnet.
Jag är så tacksam och stolt,
att tio mil bort
är du bara ett hjärtslag ifrån mig.

Så till presenten
som inte hänt än.
Älskling, jag vet hur det känns men
nu ska fler ord än nitton få skvallra,
på mig, på dig, för alla andra.
Något som säger att de blygsamma vargarna
inte ylar när hjärtat är varmt,
så stanna.

Ge mig betänketid.
Välja motiv, nåt fint.
Jag kan inte lova att jag vågar
men jodå, det tror jag.
En eller två, va?
Och jag betalar för oss båda.
0 kommentarer