Nobelpriset i effektivitet.

Nu ska jag gå all in bloggerstyle. Jag ska berätta vad jag gjort. Tänka sig. Men anteckningarna på telefonen är översvämmade av ord och meningar att skriva på framöver. Så det kommer mer av sånt som ingen läser, jag lovar. 

På tal om det så har jag ca tolv läsare om dagen. Och har alltid haft. Enda sedan åttonde klass. Ihärdigt ändå, av mig alltså, måste jag säga. Då är det ju en riktig passion, ingen fråga om saken. Om man ger sig an att flitigt bedriva en ständigt oläst blogg. But I'm lovin' it. Ni tolv (som givetvis varierat sedan orginaltolvan) får gärna ge er till känna här i kommentarsfältet om ni vågar. 

---

Men! Denna vecka är produktivitet. Jag borde få Nobelpriset i effektivitet, skrev jag i ett sms igår. Om ett sådant hade funnits alltså. 

Jag dammsög. Gjorde rent toalett och handfat. Städade i badrumsskåpet. Sorterade upp och städade min garderob (så nu ligger alla kläder i prydliga högar istället för att vara KAOS utspritt ÖVERALLT). Plockade ur och i diskmaskinen. Tränade två gånger. Storhandlade. Bytte sängkläder. Köpte nödvändigheter på apoteket. Skrev en restuppgift i skolan. Köpte en ny säng. Beställde sminkprodukter som tagit slut (har precis upptäckt Cocopanda, genialiskt). 

Och idag har jag fortsatt på samma spår. Jag har gjort ytterligare en skoluppgift. Tränat. Bokat klipptid. Möblerat om. En kan ju fråga sig hur denna vecka kommer sluta om jag håller i samma tempo. 

Hadee.
1 kommentar

Några minuter per dag.

Måndag.
Jag skickar iväg ett mejl på morgonen och säger att jag ska jobba fast jag egentligen borde gå i skolan. Men det var inte obligatosiskt, ändå. Jag gör ingetdera. Iställlet äter jag Lindt Exellence havssalt och förhör bästis på latiska termer för inre kroppsdelar. Ligamentum bulbus sinistra. Och Thyroidea dextrum. Typ. Ungefär. Och så inleder vi veckans Harry Potter-maraton.

Tisdag.
På kvällen frågar han vad jag gör. Jag gör inget. Försöker bara reda ut någon tidigare gång när han frågat vad jag gjort utan att fylla på med vill du komma hit. Minns ingen gång. Vill du komma hit? frågar han.

Onsdag
Jag står utanför min lektionssal, med tre gånger så många människor som vanligt, och känner mig lika vilse som första dagen i gymnasiet. Jag funderar kring om jag ska hälsa på någon eller vara lonewolf i ett hörn. Min enda vän kommer precis när läraren öppnar dörren. Åh, vilken tur att du kom, för jag har inga vänner, säger jag. Perfekt, inte jag heller, svarar han. 

Torsdag. 
Klockan elva sjunker vi ned i en bubbelpool på Clarion Hotells spaavdelning. Tvåhundrafemtio kronor på vardagar. Vi äter vindruvor och ananas som sticks på tungan. Och pratar relationer, i vanlig ordning. Det är inte så likt oss att unna oss saker tillsammans såhär, konstaterar vi. Vi ses ju hela tiden ändå. Senaste gången var väl någon gång runt tvåtusenfjorton.

Fredag
Jag åker direkt från tåget hem till bästis för att fortsätta med film nummer fem i ordningen. En om dagen, fick vi till. Och jag äter chokladglass och chokladsås och Lindt Exellence. Och jag tänker att om jag hade haft andra förutsättningar så hade jag ätit sånt här jämt.

Lördag
Jag äter tacos och spelar sällskapsspel med bästisar. Hur kan tacos vara lika gott varje gång? Vi blir lite lätt oense om en regel. De mot mig. Jag blir stött för en sekund. En mycket främmande, och sedan länge undanlagd känsla. En icke väldigt härlig sådan, så jag lägger undan den igen. 

Söndag
Jag är dödstrött. Egentligen hela dagen. Träffar en vän med yvigt hår, pratar länge och högljutt. Och ser på när hon äter kladdkaka. Det är motvind när jag cyklar hem och jag blir så frustrerad att jag börjar gråta. Och så svettig att jag måste duscha så fort jag kommit hem.
 
Vips, så var den här veckan också slut. Äntligen måndag.
 
0 kommentarer

Att sno en sladd.

Att åter igen påminna om: Inte allt jag skriver är sant. Det allra allra mesta är sant. Men inte allt. Detta är dåtid skrivet om i nutid. Exempelvis.

---

Jag skulle låna en microUSB-sladd av någon jag känner. För att kunna ladda min högtalare i badrummet. Jag kommer förbi och snor en sladd ikväll då, skrev jag i ett sms. Sedan fyllde jag på med ett högljutt skratt i textformat. Över att sno en sladd låter som ett väl etablerat uttryck. Dra en lina. Glida på räkmacka. Sno en sladd. Vilket dessutom råkade falla sig rätt bra in på just den relation som skulle bidra med elektroniktillbehör. Han skrattade också. Högt, om jag får gissa.

Friends with benefits är förmodligen ett av modern tids mest geniala temporära påfund. Min inre obotliga romantiker skriker frustrerat emellanåt. Hon med rosen mellan tänderna. Hon tappar ögonblickligen andan när telefonen plingar till på kvällskvisten och det står läget? men jag vet att det egentligen betyder ligga?. Eller när jag, på väg till en spelkväll med ett gäng gemensamma vänner, packar ned p-piller och ett par extra trosor i innerfickan. I fall att. Men det finns ändå något väldigt charmigt i att hjälpa till att bygga en IKEA-möbel kan betyda just precis det. Men även kan betyda något helt annat.

Ska jag sova över? frågade jag.

På vägen dit mötte jag någon med samma intentioner för kvällen. Våra mjukiskläder och intensiva trampande på cykelpedalerna lyste ganska starkt klockan tjugotvå arton lördag kväll. Även om jag är inte har någon aning om den människan har en högtalare i sitt badrum eller ej. Men han behövde också ladda. Vid beröring och kroppskontakt, och sånt som hör till, utsöndras Oxytocin (vilket enligt Wikipedia är ett lugn och ro- hormon)samt Endorfiner. Tänk på hälsan. Att sno en sladd här och där är bevisat bra för det fysiska välmåendet. Och bekräftelsebehovet.

Det är så härligt att vara ung vuxen. Att kunna rättfärdiga för sig själv att detta är en stabil, kanske till och med nödvändig, mellanlandning på vägen till den man ska älska i nöd och lust. Lite extra träning på den sistnämnda delen. Norpa närkontakt när det råkar vara en bristvara. Låna kablar, om så behövs. Men lämna det där, utan rätten att kritisera varandra som i riktiga förhållanden.

Ytterligare ännu härligare är det att dessutom vara student. Göra precis ingenting vettigt majoriteten av tiden. Som att bränna CSN på onödig småhandling. Sträckkolla Gossip Girl för femte gången. Komma hem mitt i natten efter att ha tagit en solklar genväg över en lerig åker, trycka ett tolvpack chicken nuggets och somna i hallen. Med ytterkläderna på. Ta en sväng till gymmet två gånger per dag för att du har så mycket tid över. Eller, att ömsesidigt vara någons backup-plan, någons 02-call, och genuint känna att det just nu är helt okej att det inte sjungs några serenader.

Mamma är så stolt, jag utbildar mig ju.

Men vad bekvämt det hade varit om vi bara hade blivit kära i varandra, sa jag på morgonen när jag knutit på mig skorna. Eller hade det det? Han log. Sen cyklade jag hem. 

0 kommentarer