Visst du kan skratta och låtsas som ingenting, men jag vet allt om dig för du har varit min.

Inga kläder - Veronica Maggio.

-----

Emellanåt känner jag mig obekväm med att klicka på publicera. Att lägga ut något som jag skrivit här på bloggen, eller ännu mer exponerat; på InstaStory. Framförallt när det jag skrivit innehåller så riskabla ord som jag eller du. Mig eller dig. 

Text är en konstform. Det går inte att definiera personlighet, mående, tankar, känslor eller relationer utifrån sådant som skrivs på rim. En konstform som dessutom tenderar bli betydligt bättre om man höftar lite, eller tar i från tårna. För verkligheten rimmar inte.

Det är allmän kunskap att film generellt är hittepå. Men ord är svårare, för ord är det starkaste som finns. Och vi är lärda att tro på sådant som sägs. Sådant som skrivs. Det är svårt att avgöra, väga in alla variabler, när ord kommer i så många olika former: Sms, poesi, instruktionsbok, roman, lyrics, inköpslista, novell, mejl, konversation. Jag vet inte hur många gånger jag fått höra Jag läste vad du skrev, hur mår du egentligen? Jag mår bra, tack. Men jag tycker väldigt mycket om att skriva. 

Det är väldigt svårt att skriva obekvämt, varmt, känsligt, finurligt, retsamt, hårt, lyckligt eller mörkt när ord tas ordagrant i alla former. Men, jag tänker att om jag slutar skriva om sånt som kommer inifrån, så finns det ingenting kvar. Då finns det nog inte så mycket kvar för någon.
Står i din port, står bara still, för en minut sen var du min. - Oskar Linnros.
Fångad av en stormvind, fast för dig. - Carola.
Vi går på rutiner, dricker vinet för mig själv, speglar mig i flaskan, undrar när du kommer hem. - 
Molly Sandén.
Jag är ingen alfahanne honey, så du får sitta längst fram i taxin. - Snook.
 
Klart att det jag skriver är baserat på min verklighet. Men det handlar inte om dig.
 
-----

Läser du någonsin det jag skriver på min blogg? frågade jag honom.
Nej, jag tycker inte om att läsa sånt som handlar om mig, svarade han. Namn länkar ibland och säger att det handlar om mig.
Det handlar inte riktigt om dig, mycket är baserat på dig men "du" i texterna är liksom inte du på riktigt. Jag lovar att om jag hade känt så som jag förstår att det kan uppfattas i texterna, så hade jag sagt det till dig privat. Jag är ju om än bättre på att prata än att skriva.
Ja jo, jag vet. Han ler.
Jag knyter på mig skorna och gnuggar bort lite av gårdagens mascara från under ögonen. Om jag hade varit kär, eller om du hade varit samma "du" som i texterna, då hade jag gjort något helt annat.
-----

Och om det vore film, eller måleri, så hade det varit jättetydligt att du och jag inte alltid är hundra procent sanningsenligt. Inte hundra procent jag och du.
 
Jag lovar.
0 kommentarer