Livet är mycket att hålla reda på

Två glas rosévin. Fnitter.
Jag vet inte varför det går så fort. Rätt upp i huvudet. Fyrisån rann förbi sakta i ögonvrån, tårar rann ner för kinderna, tiden rann iväg fort. Och plötsligt hade vi suttit där till klockan tio. Kinderna och magen ömmade av skratten. Kinderna var torra av tårar. Mätta, ledsna, glada, tillsammans. Vinet var inte gott precis som förutspått, men jag kämpade. Jag vet inte det heller, varför jag kämpade alltså. Kanske för att det är den del av det vuxna livet jag vill men aldrig kommer bemästra. Det var drickbart. Nedsköljt med LOKA päron. Sofistikerat. Jag tror bara det är att acceptera att alkohol är inte min grej och aldrig kommer att bli. Varken i fickpluntan man smyger in i byxlinningen för att slippa betala för shots i baren. Eller i drinken på stranden. Inte till maten. Inte på förfesten. Inte heller i vinglaset en fredagskväll tillsammans med min allra bästa vän. Jag får nöja mig med bubbelvatten.

Livet är mycket att hålla reda på och det är tur att vi har varandra. Så att vi kan hjälpas åt att hålla reda på varandras när vi inte klarar av att hålla reda på våra egna ordentligt. När tre tröjor inte räckte längre cyklade vi hem. Och somnade tillsammans efter att vi tömt ut alla känslor än en gång. Och tillslut samlat ihop dem igen. 
 
0 kommentarer